Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och passade på och spottade bakom soffan. Jag trodde nu att
jag var räddad och andades djupt och fritt. Då sade plötsligt
svärmor — det var hon som kommit in och sett min sista rörelse:
— Min gosse, jag tror du tuggar tobak?
Min fästmö for med ett anskri över rummet.
— Ah, svärmor. . . sade jag.
— Men varför spottar du så rysligt?
— Ja, varför spottar du så rysligt, Albert?
—- Min älskade, sade jag och tryckte häftigt hennes händer,
jag har ju sagt dig att det endast är en ful ovana som jag med
tiden för din skull vill lägga bort.
— Nej, Albert, du tuggar tobak!
— J ag svär . . .
Jo, du tuggar!
— Nej!
— Öppna mun!
— Åh fy!
— Öppna mun, säger jag!
Det passar inte för ett fruntimmer att se in i munnen
på en karl.
Det passar, öppna mun!
Jag vred mig som en Mefistofeles inför de kristna riddarna.
Ett ögonblick tänkte jag hoppa ut genom fönstret och på detta
sätt rädda mig, men vid närmare eftersinnande valde jag den
enklaste vägen: att hastigt svälja ned bussen — ja, mina herrar,
jag hade nog mod att svälja den. När jag sedan beredvilligt
öppnade munnen och min fästmö ingenting upptäckte, sjönk hon
glad till mitt bröst, och — min lycka var betryggad.
Under de två dygn jag därefter låg sjuk i häftiga magplågor
var det jag fattade den föresatsen ätt aldrig mera begagna
tuggtobak — en föresats, som jag sedan obrottsligt hållit fast vid,
utan något återfall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
