Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
store socialisternas förråd, dels genom ett av honom själv på
förtjänstfullt sätt samlat och ordnat material rörande svenska
förhållanden, men han synes ej veta av, att
frikonkurrensens upplösande inflytande på de mellersta klasserna blivit som
genomgående ekonomisk lag fastställd av dessa samma
socialister, mot vilka han hela boken igenom då och då gör ett hastigt
utfall liksom för att uppfylla en tung moralisk plikt — och
sedan betäcker sitt återtåg med banala fraser ur tidningsartiklar.
Socialisten Svensson möter läsaren även i kapitlet om
arbetsprocessen, då frågan om förmögenhetens ursprung skall
besvaras. Ehuru dunkelt och till följd av det populära
framställningssättet ofta oredigt samt utan den stränga vetenskapliga
analys, som gör Karl Marx’ värdeteori till en av den
socialistiska ekonomins hörnstenar, utvecklar S. här våra principer,
något modifierade och blygsamgjorda. »Sparsamhets»-dogmen
avslöjas, kapitalets påstådda roll som värdeframbringare
förnekas, och det erkännes, att »arbetet frambringar både kapitalet
och all annan förmögenhet)). Efter sådana uttalanden borde
Svensson knappast äga rätt att uppträda polemiskt mot den
socialistiska arbetarrörelsen, vars författare han använder och alls
inte utan talang för att befrämja antisocialistiska syften.
När författaren till »Penningväldet» väl blivit färdig med det
bestående, vars missförhållanden han skoningslöst blottar, rycker
han fram med botemedlet. Svensson har tydligen i detta stycke
velat göra furor genom att framkomma med ett enkelt och
lättbegripligt universalmedel av ögonblickligt helande kraft. Han
liknar häri Henry George, vars framställningssätt han efterapar.
George har sin jordskatt, Axel Svensson sin arvsreform, båda
tro på ofelbarheten av sin lösning och sätta obetingat lit till
sitt föreslagna botemedel, men bådas roll som
samhällsförbätt-rare skall blott ha en övergående betydelse — så principiellt
motsatta de än äro varandra.
Innan Svensson tar fram sitt recept, gör han som slutkläm
på diverse betraktelser, följande konklusion:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
