Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
quisternas antaffän må synas, så är det väl bekant för den, som
känner till rösträttsförhållandena bland arbetarna även i en »fri»
republik och en del ännu viktigare omständigheter, att dessa
16,700 revolutionärer vid ett utbrott av det jäsande missnöjet
skola mångdubbla sig till en hel armé. Först i sådana ögonblick
brukar proletariatet i Paris avslöja sin styrka.
Nej, det var icke arbetarna utan de mindre producenterna
och köpmännen, som valde Boulanger. Ställda mellan
revolutionen och diktaturen valde de den senare, emedan de
hoppades, att han skall försvara och skydda deras egendom.
Medvetna om den nuvarande regeringens vanmakt, se de sin räddning
i en stark styrelse, som inskränker rösträtten, kränker
pressfriheten och reser kejsartronen på republikens ruiner.
Boulanger valdes av alldeles samma orsaker, som här hemma
nyss lät oss bevittna det ömkliga skådespelet av en hel »liberal»
tidningspress, liggande i stoftet för sin kung, kejsar Wilhelms
personlige vän och beskyddaren av reaktionära intressen. Med
en feghet utan like i denna press’ historia kröpo dess ledare
uppför hovtrapporna och glömde under festruset fullständigt
bort vad de voro och vad det var de förhärligade. All blygsel
var borta och för att driva förräderiet till sin spets bar man
fram sitt smicker i folkets namn. Denna feghet, som allestädes
utmärker det liberala borgardömet och särskilt medelklassen,
den och ingenting annat är orsaken till Boulangers val. Just
detsamma folk, som för hundra år sedan grundade republiken,
har i dagarna förrått henne. Den franska bourgeoisin har än en
gång velat kasta sig i armarna på diktaturen, som kan återupprätta
gloaren och nedmeja socialister.
Och icke har arbetarpartiet egentligen något skäl att sörja
över vad som skett i Paris. Boulangers val är blott en
ytterligare lärdom till de otaliga förut vunna om medelklassens
oduglighet att bära upp de liberala idéerna i denna tid av
allmän reaktion. Utan några högre ideal än säkerheten till
person och egendom och utan några andra känslor än fruktan för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
