Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skillnaden, men klasskillnaden mellan likställda klasser, icke
emellan en härskande- och en behärskad. Därav kom det sig,
att hon icke ville rubba samhällets ekonomiska grundvalar, utan
ansåg det vara tillfyllest med etj organiserat strejkkrig från
arbetarnas sida. Hon var därför liberal i sin politik, stundom
torrysk, men aldrig revolutionär.
Denna arbetarrörelse lärde strejkens absoluta vinst för
arbetaren och föregav sig genom en blott yrkesmässig kamp mot
fabrikanterna kunna höja arbetaren upp till en ställning, som
skulle försona honom med det härskande produktionssättet.
Men i stället blev fattigdomen allt större och allmännare, och
den socialistiska kritiken visade slutligen arbetaren, att den
sociala revolutionens väg var den enda, som ledde ut ur hans
förnedring. Med klassmotsatsens konstaterande är den liberala
strejkteorin reducerad till en absurditet. Om det är sant, att
arbetarklassen är en undertryckt klass, huru skall det då kunna
vara möjligt för denna klass att höja sig på den härskande klassens
bekostnad, och det tillika medelst ett stridssätt, som förutsätter
likställdhet? Nej, så länge en härskande klass existerar över
och emot proletariatet, är det orimligt, att detta senare genom
något medel skulle kunna förbättra sin ställning som klass
betraktat. Dess stora mål måste därför vara en social
omgestaltning, som befriar samhället från dess härskande och
plundrande klass.
Socialismen uppviglar därför icke till strejk, utan är snarare
i princip fientlig till varje rörelse från arbetarnas sida, som
icke direkt befordrar de revolutionära strävandena. Vad
arbetarna genom arbetsinställelserna vinna på en punkt, det förlora
de på en annan. Det kan allvarsamt betvivlas, om i något
enda land arbetarrörelsen ännu det allra ringaste förmått höja
genomsnittslönen. Men även här kommer det teoretiska och
praktiska delvis i strid med varandra och det förra måste lämna
rum för hänsyn av det senare slaget. Erfarenheten lär oss, att
fackföreningen är nödvändig och även om den är vanmäktig i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
