Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den personliga friheten i ett
socialistiskt samhälle
Den 25 maj 1889
Ingen anklagelse mot socialismen är vanligare än den, att
vår eftersträvade samhällsordning icke skulle hava något rum
för den individuella friheten. Och ingen är heller mera
grund-falsk och lättare tillbakavisad.
Hur den uppkommit kan man lätt förstå. Utan tvivel finns
det bland våra motståndare mången ärligt tänkande, som
ryggat tillbaka för våra agitatorers tal om staten som ägaren till
produktions- och transportmedlen och staten som organisatör
av arbetet. Man förflyttar sig i tankarne in i ett
framtidssamhälle, där alla borgerliga förhållanden voro upplösta, men
det borgerliga statsmaskineriet funnes kvar och lade sin
tryckande hand på allt och alla. Det är då icke svårt att inse hur
man därvid närmast kommer att tänka på preussiska kaserner
och byråkratiska ämbetsverk, på en ändlös rad av nedrökta
fabriksbyggnader och strax bredvid jättestora baracker, där
»socialiststatens» tråkiga medborgare logerade och förde ett
liv i dödande enformighet, tvungna att lystra till »statens»
dekret och dess ämbetsmäns föreskrifter.
Och sorgligt skulle det bli på vår gröna jord, om det ginge
därhän. Men vem har sagt, att vi ämna inrätta samhället som
en barack? Visserligen använda vi ordet stat — i brist på
bättre — för att uttrycka den ekonomiska enheten och
harmonin i ett kommunistiskt samhälle. Visserligen är det en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
