Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade störtat det ptolemeiska och mosaiska världssystemet och
reducerat vår jord från alltets medelpunkt till ett litet rullande
klot i en oändlig rymd, där det fanns miljarder liknande klot
men, så vitt man kunde finna, ingen sjudelad himmel. Den
revolution en sådan vetenskaplig erövring måste framkalla i
människornas tankar och tro, är nu knappast möjlig att fatta.
Solen var icke längi*e en aln bred utan mångfaldiga gånger
större än jorden och gick varken upp eller ned utan tvang i
stället jorden att kretsa kring sig — något som stred mot den
dubbla auktoriteten av Guds uppenbarade ord och sinnenas
iakttagelser. Det oerhörda i denna upptäckt tvang Copernicus
att iakttaga stor försiktighet och framställa dessa nu av var
man kända sanningar som blott en hypotes, för vars djärvhet
han nästan ursäktade sig i ett mästerligt förord till sitt arbete,
där den skräck kyrkan injagat hos vetenskapsmännen finnes
tydligt avmålad. Denna mystiska form och tvetydighet i
uttryck, som både Copernicus och Keppler av fruktan för bålet
nödgades iakttaga, hade till följd, att det copernicanska
systemet länge blev en hemlighet bland de lärde. Det var då
Giordano Bruno uppträdde. Han blev den nya astronomins
store agitator, som ropade ut till folkets massa vad forskarna
funnit, och dessutom förstod att på grundvalen av de
vetenskapliga rönen bygga en allmän världsåskådning, vilken kommer
den moderna materialismen så nära, att Bruno kan kallas denna
läras fader. Då han överallt där han drog fram — och Giordano
Bruno drog vida omkring med sina idéer — stötte på
munkarna och prästerna som vetenskapens svurne fiender, beslöt
han sig att utan försköning angripa kyrkan och dess lära med
alla vapen. En svårare vedersakare hade denna mörkrets makt
dittills aldrig haft, ty Bruno liknade Voltaire däri, att han
grep till det obarmhärtiga löjet d. v. s. hädelsen, där intet
annat hjälpte. Och säkert är, att om S. A. Hedlund levat på
hans tid och haft en liberal tidning till sitt förfogande, så
skulle han dömt honom skyldig på grund av det »råa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
