Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hänsynslösa» sätt som han fann nödigt använda. Tänk blott,
denne dominikanermunk sade redan i sextonde århundradet
att han »överallt vart han kommit funnit skepticism under en
yttre polityr av skrymteri (hu Hedlund) och vad han bekämpade
var icke människornas tro utan deras föregivna tro». Vad skall
man säga om en sådan oresonlig kättare? Han förtjänade sitt bål,
och när publicistmötet i Göteborg skickade sympatitelegram
till Crispi, som reser hans staty, så blev hans minne skymfat,
så blodigt som en reaktionär hop kan skymfa en kättare, vars
aska under 300 år virvlat om med vinden på en planet, där
Giordano Brunos fiender ännu härska.
Låt oss säga sanningen rent ut: Det folk, som i pingst
helgade Giordano Brunos minne var samma slags folk, som år
1600 brände honom. Bevis! Beviset är den omständigheten,
att detta folk försvarar sin egen tids kättardomar. Ty bålet
och cellen — det är samma sak på 300 års avstånd från sig
själv. Vad bålet var 1600, det är cellen 1889. Munkarna, som
år 1600 stodo kring Giordano Brunos kättarebål och hånade
den store mannen, agitatorn och forskaren — de finnas än i
dag och komma understundom tillsammans på publicistmöte.
Tonsuren har blivit månsken — det är hela skillnaden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
