Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända ut på redden, kunde man sluta till att man ändå befann
sig i ett av den svenska industrins centra.
Längst framme i foren av fartyget stod en ensam gammal
man av högrest gestalt, med snövitt hår och ett skarpt
markerat ansikte, vari lästes om en ovanlig energi, tagen i anspråk
för sökandet efter lyckan i ett främmande land. Han såg på
staden med en helt annan blick än de andra. Han tycktes
bli sorgsen åt denna sagolika förvandling.
Båten lade till och passagerarna mottogos av
Samfärdselbyråns livliga funktionärer, lätt igenkänliga på sina vita
mössor. Den gamle begav sig på egen hand upp i staden med en
säkerhet, som tydde på att han var gammal Malmöbo. Alen
han hittade ej långt. Rådhuset, Stortorget, Yllefabriken jämte
några andra byggnader funnos kvar, men för övrigt var allt
nytt, gatorna, husen, människorna. Han gick på måfå omkring
i vimlet, tills han blev yr, trött och hungrig. Där förr i
världen landshövdingens residens legat lästes över porten till ett
monumentalt hus: »Restaurant Lassalle». Där steg han in.
En manlig uppassare skyndade genast fram och anvisade
honom plats. Han åt en bastant måltid, drack en flaska gott
vin, tände en cigarr och tog upp ett guldmynt, som han bad
uppassaren söka växla. Denne såg förvånad på den åldrige
främlingen.
— Har ni intet kort?
— Kort? Nej. Vad för slags kort?
— Min herre, här i landet är penningen avlyst som
bytesmedel. Ni måste vända er till vederbörande och skaffa er
medborgerlig kredit, ty på ert guld kan ni icke leva en dag,
även om ni äger miljoner.
Den gamle mannen insåg att han måste följa rådet. Han
blev hänvisad till Främlingsbyrån, där han uppgav sig vara
doktor Jansson, som för fyrtio år sedan varit bosatt som
privatläkare i staden. Men ingen av byråns funktionärer kunde
erinra sig honom. Han anmodades om möjligt söka reda på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
