Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon anförvant eller bekant och räknade upp en hel del
gamla släktingar och vänner. Men de voro alla döda.
— Hade ni inga barn eller syskonbarn, när ni lämnade
Sverge?
— Nej, svarade doktorn med en suck.
— Kvinnorna bliva äldst. Kanhända erinrar ni er någon
väninna?
Doktor Jansson erinrade sig i synnerhet en och uppgav
namnet Ingeborg Svahn.
— Så heter verkligen föreståndarinnan på kommunens
allmänna barnhus.
— Det kan svårligen vara hon, ty den Ingeborg Svahn jag
menar var endast fabriksarbeterska på min tid.
— Åh, det är inte något hinder. Tvärtom. Eder väninna
var ogift, lång till växten och i sin ungdom mycket vacker —
slår det in?
Doktorn nickade. Han fördes till ett väldigt hus, upptagande
nästan ett helt kvarter, uppför breda granittrappor, genom
höga, luftiga gallerier ut i en park, som doftade av blommor
och nyutsprucket löv. På andra sidan av denna park, vilken
omslöts av barnhusbyggnaden, bodde förestånderskan.
När doktor Jansson ringde, kände han sitt hjärta klappa.
En ung flicka med skönt ansikte öppnade, och efter henne
k om en grånad, högväxt kvinna med fårad panna och skarpa
ögon, som forskade djupt i doktorns drag.
— Det är du! Det är jag! utropade Jansson och blev
stående i dörren.
— Du! Åh, du kommer nu. Det är väl sent. Vår son är
fyrtio år. Så länge har jag väntat dig.
— Jag visste icke, att vi hade en son.
De betraktade varandra länge utan att säga ett ord. Denna
kvinna hade givit honom sin kropp och själ, och han hade
rest utan att fråga efter henne. Han hade så småningom helt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
