Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duktionsmedel till statsegendom? Att administrera hantverket
och småindustrin socialistiskt föreföll omöjligt, och det var
alltid lätt för motståndaren att parodiera framtidsstaten genom
en skildring av hantverkarnas ställning. Man tänkte sig staten
som en magasinförvaltning, vilken utlämnade på bok till
skomakaren pryl, sylar, pligg, becktråd, hammare och läder. Efter
att sålunda ha blivit utrustad med nödiga produktionsmedel,
går skomakaren hem och gör ett par stövlar och kommer
tillbaka till staten, som ställer stövlarna i magasinet och ger i
utbyte poletter till statsångköket, statskrogen o. s. v. Så
föreställde man sig på min tid den mångomskrivna »socialiststaten».
— Ja, även detta strängt reglementerade och kasernartade
liv skulle för skomakaren ha varit vida behagligare än det han
förut levde. Det hade varit en jämförelsevis lugn och glad
tillvaro, fri från obevekliga garvarräkningar, skattlappar och
trögbetalande kunder. Men så inrättade vi oss emellertid icke.
Det var städse den moderna socialismens nationalekonomiska
grundtanke att icke nationalisera en näringsgren förr än den
utvecklats till storindustri. Vi ge våra gamla motståndare rätt
däri, att det skulle varit hart när omöjligt att administrera
tekniskt och ekonomiskt en armé av hantverkare, som arbetade
oberoende av varandra. När t. ex. skoindustrin förstatligades,
hade den gamle »mäster Pligg» försvunnit ur världen eller
försvann just då, och yrket var ej längre hantverk utan
maskinindustri. 1 stället för de hundra små krypin till verkstäder
vi hade förut, lät kommunen inrätta en eller två, där, vid en
enorm stegring av arbetets produktivitet, en nödig mängd skor
att tillfredsställa behovet förfärdigades. Så skedde även inom
de andra hantverken, och du kan själv övertyga dig om hur
förträffligt även skräddaren och skomakaren passa in i
»socialiststaten».
— Beträffande valfriheten i fråga om levnadsyrke, fortsatte
Karl Svahn, så existerar den i vida högre grad hos oss än
fallet var hos er. Absolut valfrihet är nu icke möjlig i något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
