Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Peter Lange:
An mer, en av de ärelösa glömda,
som bli i hävdens djupsta mörker gömda.
Jag var en hovman, fast jag ärligt stred
av kärlek till mitt folk i bondens led.
(Dör.)
^Bönder komma flyende över platsen. Många falla döende ned. Hitta, som
störtat ut ur prästgården, följd av Tzdser, ger dem vin ur en flaska.)
AJ^e Tubbesson (dödligt sårad, söker förgäves samla
de flyende till ny strid):
Nu är det slut, vi fått ett dödligt slag
och ende levande på platsen jag!
(Faller omkull.)
Så dör jag nöjd, fastän i bitter sorg;
att dö är bättre än att leva skammen.
Och ointaglig, bisp, är nu din borg!
Det finns ej längre räddning. Amen!
(En av Absalons ryttare spränger fram och genomborrar honom
med sin lans.)
T{iddaren:
Det var ett sting, som genom sekler känns.
Vid sådan syn i barmen hjärtat bränns.
Du, tappra folk, det sista var bland alla
som hopplöst sett sin frihet kvävd i blod.
(Lutar sig över Åke Tubbesson.)
När skola väl de domsbasuner skalla,
då man ditt minne firar, kämpe god?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
