Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till guds domstol
Hos ärkebiskopen. Absalon sitter sjuk i en länstol. Utanför höres strid.
En bonde, blodig och sönderhuggen, vacklar in, åtföljd av Truls och andra
bönder.
Bonden.
(Faller ned i dödsminuten framför ärkebiskopen och fixerar honom med
fruktansvärd skärpa.)
Absalon (blek och darrande):
Vad vill du, man, säg fort din bön!
Min sjuka kropp fördrager ej ditt stön.
Bonden (utån att släppa Absalons blick):
Ej mer en bön till dig min läpp skall stamma.
Jag bad dig, när du stal min gård och jord
och sudlade ditt namn med kvinnomord.
Bed själv en nådig gud din själ anamma!
Ty kanske nådens rikdom icke räcker,
den store ärkebispens synd ej täcker,
när jag till Herrans domstol kallar dig,
att han må döma mellan dig och mig.
(Bonden dör, och Absalon faller livlös mot länstolens stöd. Bönderna
bliva stående i stum andakt, tills en av dem utropar):
Så tog väl djävulen vår bisp till sist!
Det finnes dock en domare för alla.
Truls:
Men skatt och kyrka ha vi kvar så visst.
Dem tar ej fan, hur än vi må åkalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
