Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid hennes sida under pilvalvet, kunde nu svårligen gå i
uppfyllelse, sedan han blivit medlem av svenska likbränningsföreningen.
När han slutligen både andats och luktat och sett tills han
var nöjd, började han även höra, under det han klättrade ned
för banken. Han hörde först valsarnas enformiga dova
slammer inifrån valsverket, och när han gått över den första bron
till det delta, som älven där bildade, såg han genom de
svartnade fönstren valsstängernas vitglödgade ormar ringla sig
mellan arbetarna och förlänga sig i oändlighet. Mitt igenom detta
surr trängde fram de jordskakande slagen av ånghammaren
som, hängande på pistongen till en vertikal cylinder, lät sin
fruktansvärda kraft styras av en halvvuxen pojke, och omkring
denna flåsande och stampande koloss hoppade
stångjärnsham-rarna på sina vattenhjul. Han var nu mitt inne i järnverkens
regioner, dessa svarta regioner, där en främling blir beklämd
av allt pipande, vrålande och stönande och forsens larm
inunder och omkring som en väldig kontrabas till en jätteorkester.
Men bakom hytterna och verkstäderna glänste de vita
arbetarbostäderna och sågo åtminstone på avstånd fridfulla och
inbjudande ut, där de lågo och speglade sig i det lugna vattnet
nedanför forsen.
Han fortsatte den gamla bekanta vägen upp till sågverken,
lyssnande efter cirkelsågarnas gälla skrik, och nu hörde han
dem och hörde ramarnas skärande i frisk furu och slagen av
plankor och bräder och skrammel av vagnar och hjul och
ropen från de svarta myrorna uppe på staplarna, på platformen
och långt ute på älven. Han gick tvärs igenom brädgårdarna,
känd av ingen men hälsad av alla, ty det var en fin herre,
kom lyckligt förbi platsens härliga villa uppe på strandhöjden
och hade sedan att passera den stora bruksgården med sina
låga trätrappor utanför husen, där kvinnorna och barnen
krupit fram i stora klungor, friska och smutsiga, påminnande om
reptiler, som lockats upp i solskenet.
Han fortsatte, under det fantasin började galoppera, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
