Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kära vägen upp till skolhuset och kapellet. Här stannade han
emellanåt och såg sig omkring med en forskande och mystisk
min som en rekognosör. Allt detta hade varit hans första
tummelplats, han trodde sig känna igen varenda buske och träd
och hade haft god lust att kasta av cylinderhatten och
överrocken och springa in i småskogen och börja skrika och leta
upp de gamla gömställena. Framför skolhuset, som var sirligt
och grant byggt på en ljungbacke, vilken den gamle läraren
gjort till försökspark för allehanda vegetation, lyfte han
verkligen av hatten oeh stod en lång stund barhuvad och såg ned
i älvdalen, tills han hörde bullret av en dörr och fick se en
flicka på verandan, som betraktade honom med stilla
förvåning.-Han hälsade på henne och sade:
»Ar läraren hemma?»
»Här bor ingen lärare», svarade hon, »bara en lärarinna*
och det är jag.»
Den blonda flickan hade lagt händerna på ryggen, så att
hela hennes figur sköt fram med de ännu jungfruliga linjerna,
ett par långa fötter och ett brett huvud med en
beundransvärd börda av gult hår. Och hon hade två ögon, så klara och
varma som en försommardag i Norrland.
»Den gamle läraren är alltså död, och hans rotting har
upptagits av denna vackra hand? Ett helt litet stycke
kulturhistoria!»
»Det är slut numera på rottingåldern i skolorna, min
herre.»
»Det tror jag knappast, men vad skall nästa kulturperiod
heta?»
»Linjalens.»
»Framsteget är tvivelaktigt, ty rottingen har haft sina eviga
förtjänster, fast han var en svår tuktomästare, i synnerhet
när han svängdes av en så förhärdad gammal fux som er
företrädare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
