Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag är säker på, min herre, att om Ni fick mycken prygel
i skolan, så var det inte nog.»
»Ni menar, att jag inte skall smäda den gamle läraren, men
Ni misstar Er. Jag vill be Er betrakta mig rätt och slätt som
en mycket gammal skolpojke, som fått sin första stut och sitt
första vett i detta hus, och nu, då han händelsevis passerade
förbi sin äldsta smärtas rum och sina äldsta fröjders skådeplats,
b>lev varm om hjärtat och tog av sig hatten för den skönaste
tiden i vårt liv, rottingåldern eller vad Ni kallar den, när man
får stryk och ger stryk och har aptit och ljusrött blod i kroppen
och de finaste stämningar utan stimulerande medel och inga
andra synder på sitt samvete än några äpplestölder och trevande
funderingar på finare ont.»
»Ni är alltså nu en stor syndare?»
»Ja, anse mig som en botfärdig pilgrim och låt mig komma
in i det heliga rummet och sitta några ögonblick på min gamla
plats i skolsalen! Det skulle bestämt göra gott.»
»Det törs jag inte för skolrådet.»
»Där är naturligtvis prästen ordförande, och jag är just på
väg till honom för att vara hans gäst en tid.»
Hon vacklade och släppte in honom och kunde sedan inte
förstå, hur hon vågat inlåta sig på en sådan skandal.
»Här luktar inte gott, men här luktar barn», sade den
besynnerlige främlingen. »Det luktar hela generationer av barn.
Jag har själv avsatt på dessa väggar några tusental atomer, som
antagligen ha sin individuella lukt, om jag blott kunde upptäcka
den. Fröken, Ni tycker antagligen, att mitt svärmeri är något
cyniskt eller dumt, ty Er näsa har väl vant sig vid
skolsals-lukten så fullständigt, att Ni inte känner någonting. Men ack,
vad minnena här storma på! Denna syn med katedern i fonden
och de bägge stora fönstren och krusbärsbuskarna och vedskjulet
därute och biskopen på väggen, ja, den är liksom fotograferad
någonstans i själen på en plåt, som förvaras i evighet för
efter-beställningar. Och här satt jag — han slog sig ned på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
