Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beundrade Högt, började han som pessimist, men skapade sig
snart en egen moralfilosofi, vilken han i Zarathustras tal ger
symbolens och tänkespråkets dräkt. Han visar sig här frigjord
från alla nedärvda fördomar, så vitt de gälla inskränkningar i
den andligen förnäme mannens personliga liv. Han har
»omvärderat» alla moralvärden. Den analys av de moraliska känslorna
och buden han i andra skrifter utfört, ger honom kvar
kärleken till livet i dess skönaste former och ett lidelsefullt hat
till allt, som han anser stå hindrande i vägen för detta »varde
övermänniskan!» som är människans enda sedliga mål. Men
den själsadel han predikar står för honom själv i direkt
historiskt sammanhang med den gamla ståndsadeln. Detta är nu
ganska karaktäristiskt, och lägger man därtill åtskilliga smådrag
ur »Zarathustra», måste man få den bestämda föreställningen,
att han även i politiskt och socialt hänseende var aristokrat,
något som det är av vikt att förvissa sig om, när det gäller
att ge honom hans plats bland samtidens tänkare.
1 historien finnas efter hans teori två motsatta, jämnlöpande
moraliska värdesättningar, den rike och förnäme mannens, och
den fattiges och slavens. Av den förra är Nietzscheanismen
en utveckling, från den senare härstammar den moderna kristna
moralen. Slaven bär agg till den rike, betraktar sig som
rättfärdig, honom som ond o. s. v. Den förnäme å sin sida
betraktar sig själv som god och hög, slaven som simpel och låg.
Slavmoralen med sina elementer agg och simpelhet blev den
segrande och är ännu den gällande bland folken.
På ett visst historiskt plan äro dessa distinktioner sannolikt
riktiga. Men då kristendomen kvällde fram ur den romerska
slavvärlden var det så många faktorer, som spelade med. Slaven
uppfann säkerligen icke begreppet och namnet orättfärdig om
sin herre. Seneca, som aposteln Paulus plagierat, var en
romersk ädling och Neros vägledare, och Appolonias av Tyana,
som predikade Messiasläran före Kristus, tillhörde heller icke
den romerska underklassen. Hela den nyplatoniska filosofskolan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
