Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakrätt - Om urminnes hävd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
Den omtvistade ägan kan antingen ligga invid ■ gräns
skillnaden mellan trenne fastigheter eller ock vara belägen hei och
Ii allen inom den ena fastighetens område, så att lion alldeles
omslutes av detta. I senare fallet behöva fastigheterna ej gränsa
till varandra, utan kunna vara skilda genom en eller flera
mel-1 aili i ggan d e f as tig 11 et er.
Ligger ägan i gränslinjen mellan två fastigheter, måste den,
som åberopar urminnes hävd, kunna med vissa märken angiva
gränslinjen mellan det område, han fordrar, och grannens
tillstötande område. För att urminnes hävd i detta fall skall
behöva åberopas, förutsättes nämligen, att grannen åt motsatta
sidan åberopar en gränslinje, för vilken vissa omständigheter
tala, och den, som då yrkar att på grund av hävd tillerkännas
rätt utöver nämnda, gränslinjer in på den andres område, måste
givetvis också kunna angiva en, bestämd gräns för sitt anspråk.
Som exempel på ägoområden, som kunna alldeles ligga
omslutna av främmande ägares mark, nämner lagen (JB. 15:3):
1) ut jord eller vr fjäll, varmed i detta lagrum förstås samma
sak, nämligen vad som vanligen benämnes urfjäll. I regel
utgöres ett dylikt urfjäll av åker och äng och skiljer sig redan
därigenom från det omgivande området, men det måste tillika vara
utmärkt genom särskilda, märken, antingen genom rå och rör,
eller genom stängsel (»gård och vård»), eller ock genom andra
tydliga märken, såsom pålar, diken, större eller mindre
vattendrag m. m. ;
2) kvarn och kvarnställe, som delvis utmärkas med samma
märken, som i mom. 1 angivits, men vanligen också på ena sidan
begränsas av vattenskillnaden; samt
3) öar och holmar, vilka, hava sin naturliga gränslinje i det
om si litande vat t n e t.
C. Bevisning rörande tillvaron av urminnes hävd.
T. Frågan, när urminnes hävd behöver åberopas och
följaktligen bevisas, kan i korthet besvaras sålunda:
a) Klandras en äga, vilken en fastighetsägare brukar på en
annan fastighets område, måste denne, såvida han ej kan visa
laga förvärv, alltid omedelbart åberopa urminnes hävd. Detta
gäller, även om ägan i fråga skulle vara -utmärkt med råstenar.
b) Ligger den äga, som brukas, i själva skiljelinjen mellan
fastigheterna, måste urminnes hävd åberopas, ifall klandraren till
stöd för den av honom påstådda gränslinjen kan påvisa, råstenar,
men vederparten endast förmår påvisa andra gränsmärken. Hå
och rör äro nämligen de av lagen i första rummet gillade
skiljemärken. Kan även klandrarens vederpart för sin skiljelinje
uppvisa råstenar, behöver han däremot icke åberopa hävd, utan kan
Advokaten. 46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
