Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Obligationsrätt - Om köp av lös egendom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
tarier (såsom kreatur, redskap, bergad gröda o. dyl.),
handelsvaror, i övrigt flyttbara ting, vidare bus eller annan byggnad,
såld till nedrivning, växande gröda, växande skog, såld till
avverkning inom kortare tidrymd (t. ex. ett år), som redan vid
köpets ingående eller kort därefter börjar att löpa, rätt att från
mark en enstaka gång eller under loppet av en kortare tid taga
viss myckenhet sten, grus, torv eller annat, ävensom frö för
användning till utsäde, timmer eller sten till uppförande av
byggnad, spislar, fönsterglas, tapeter eller annat för uppsättande i
ett boningsbus, ävensom rättigheter, som kunna uppskattas i
penningar eller varor t. ex. patenträtt, förlagsrätt, nyttjanderätt,
fordringsrätt.
Enligt vår rätt behövs i princip icke tradition (— det köpta
godsets överlämnande till köparen) för att göra honom till ägare
därav, utan han blir det redan genom avtalet, d. v. s. när han
och köparen kommit överens om köpet. Härvid måste
emellertid också vara bestämt, vilken sak det är fråga om, så att det
exempelvis icke är nog, att säljaren, på rekvisition av köparen,
lovat att skicka hem till honom en säck stenkol eller en burk
anjovis. I detta fall är nämligen icke avgjort, vilken sack eller
burk, som avtalet gäller, och alltså skulle det ej finnas något
bestämt föremål för köparens äganderätt. Icke heller blir
köparen ägare till saken innan han fått den i sin besittning, i
strid mot särskild överenskommelse, därest sådan träffats,
angående tidpunkten för äganderättens övergång från säljaren till
köparen. Vanligen ha emellertid parterna alls ingenting
bestämt härom, och då anses det hos oss riktigare att ej göra
köparens äganderätt beroende av ett sådant faktum som traditionen,
helst som denna ingalunda alltid har avgörande betydelse för
parterna själva. Det kan ju ha uppgjorts, exempelvis, att en
låda cigarrer skall stå kvar i cigarrbutiken, för att köparen (eller
möjligen någon tredje) skall där kunna när som helst taga sig
en cigarr; eller att en hundvalp skall stanna någon tid hos
säljaren för att växa och uppfostras; eller att bohag, som ägaren
salt på grund av förestående flyttning, skall få begagnas av
honom ända till flyttningsdagen. I dylika fall bör köparen
ändå kunna betraktas som ägare till de köpta föremålen.
Köparens ställning* blir emellertid vida säkrare, sedan han
fått det köpta godset i sin besittning. Medan det är kvar hos
säljaren, avyttrar kanske han detsamma till tredje man. Och
då denne handlar i god tro, cl. v. s. utan att veta eller ha skäl
misstänka, att godset redan förut är sålt, och själv får det i
besittning, så får han behålla det. Den förste köparen, som dock
rätteligen förvärvat det genom sitt köp, kan icke fråntaga honom
det. Den förste köparens äganderätt får vika för
(»exstingue-ras» genom) den redlige besittningstagarens förvärv. Det är
hänsyn till den allmänna omsättningens säkerhet, som föranlett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
