Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 1. Konungarne af Alfiska ätten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nederländerna, med uppdrag, att tvinga dessa att gifva sig skatt, eller
att möta till fältslag. De orädde Gjukungarne valde det
sednare, och anlände följande sommar till Jarnamodir i Holsten
med en stor här, uti hvilken sagornas herrligaste hjelte, Sigurd
Fafnersbane, befann sig. Alf och Alfarin läto ej länge vänta på
sig, förr än de, i sällskap med kämpen Starkotter den 2:dre och
mycket folk, mötte dem, på den med hasselkäppar utstakade [?]
stridsplatsen. Slagtningen blef blodig och vild. De Bohuslänska
prinsarne, som voro ansenligare än andre män på sin tid, bröto
väldigt in uti fiendens fylkingar, och gjorde stor manspillan. Men
slutligen skrämde Sigurd Fafnersbane Starkotter så grundligt, att
denne tog till flykten, samt med honom Alf och Alfarin och hela
Nordiska hären. Alla tyckte att de snöpligt hade farit af den
färden.
Då den åldrige Sigurd Ring, enligt sagan, sårad i striden
för sin sköna Alfsol [1], med sin mördade brud och sina slagna
kämpar på sitt brinnande skepp för fulla segel for till Valhall,
ärfde sonen Ragnar, med Sigurds öfriga välde, äfven
öfverherrskapet i Alfhem. Troligen öfvergick detta ifrån Ragnars
söner på Upsala konungar, emedan konung Erik Emundsson i
annat fall icke kunde hafva kallat det «sitt rike af ålder». Men
huru dermed förhållit sig, så är det likväl säkert, att detta
öfverherrskap haft sin tillvaro endast till namnet, emedan vi nu få se
Alfhems konungar, såsom sjelfständige furstar, eröfrande och
förlorande länder, i strider med det genom Olof Trätelja i Norge
fortplantade Ynglingahuset.
Gandalf den gamle efterträddes af Alfarin, otvifvelaktigt
hans ofvannämnde son. Alfarin ägde tvenne barn, sonen och
efterträdaren Alfgeir den 2:dre och dottren Alfhild, som blef gift med
Gudröd Veiðekung [Jagtkonung], hvilken regerade öfver Vermland och
sydöstra delen af Norge, samt var sonsons sonson af Olof Trätelja.
Titt hemgift medförde Alfhild halfva Vingulmark eller landet
emellan Svinesund och Raumelfven; — en gåfva, hvilken snart
blef orsak till ständiga och häftiga strider emellan de båda
beslägtade konungahusen, och derigenom föranledde den Alfiska
ättens slutliga undergång. Ty när Alfhild var död och konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
