Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 1. Kongahells förstöring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anfallet börjades, erbjöd väl Rettibur de belägrade fritt aftåg med
vapen och dyrbarheter, men de hjeltemodige ropade med en mun,
att de förr skulle falla den ene öfver den andre, än mottaga
någon gunst af hedningar, sköto, kastade stockar och stenar samt
gjorde stor manspillan.
Nu uppstod en förfärlig strid. Roflystnad och raseri
öfver det envisa motståndet och den redan lidna förlusten drefvo
hedningarnes massor likt stormrörda hafsvågor emot fästets murar,
men förtviflan gjorde hvarje Kongahellsbo till ett ogenomträngligt
bålverk emot den förstörande strömmen. Manfallet var
utomordentligt stort på Wendernes sida, och hvarje christen — ty de
hade fördelen af lokalen — skickade hopar af de odöpte, enligt
tidens tro, till helvetet. Alla vapen, dem konsten och nöden
någonsin tillskapat, blefvo härvid nyttjade: svärd, spjut, yxor, pilar,
stenar och ändteligen de förut omtalde ekepålarne. Omsider voro
alla kastvapen bortskjutna; sjelfva förrådet af ekstörar begynte
blifva knappt. Då lärde nöden hjeltarne att klyfva hvarje påle
midt i tu, för att ännu en tid kunna uppehålla den olika striden.
Snart bleknar likväl hoppet om seger. Alltmer glesna de
tappre stadsboarnes leder. Öfver högar af de sinas lik tränga
nya friska skaror af hedningar till storms. Icke mod, men
krafter och vapen till deras motande fattas. På afstånd synas väl
tvenne länsherrar, Sigurd Gyrdeson och Sigard, med 600 man
ila den betryckta borgen till undsättning; men feg och försagd
viker den förre med sina 400 tillbaka, följd af samtids och
efterverlds förakt. Sigard stupar och hans 200 män falla alla i skön
ordning omkring sin höfdings lik. Motståndet på Castellet
fortsattes det oaktadt med lika ihärdighet, och då Wendernes konung
åter tillbjöd de christne pardon, svarade de blott med hugg och
skott. Två af fiendens största kämpar stupade. Den ene var en
bågskytt, hvars pil aldrig felade. Han betäcktes med sköldarne af
två Wender, så att ingen kunde skada honom; men Sæmund
Husfreja och hans son Asmund sköto vid gifvet tecken på en gång,
den ene på sköldhållaren, den andre på bågskytten, och då den
förre ryckte skölden åt sig, till egen betäckning, fick den sednare
pilen tvärtigenom hufvudet och sköt sedan aldrig mera. Den
andre kämpen var utan synligt harnesk, och ansågs för en trollkarl,
emedan ingen kunde fälla honom. Han var nog djerf att gå
ända upp till slottsporten och dräpte der en man, men fick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
