Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 4. Om konung Östen Haraldsson och Romelanda- samt Hisingsbönderne. Östens död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphinnes af en sin svåger och förre länsherre Simon Skalp, som
under ofreden öfvergått på Inges sida. Den gripne konungen
besvär då Simon vid deras förra vänskap att låta honom komma undan,
men denne afslår hans bön, med den enkla förklaring, att allt
var nu annorlunda än förr. Den olycklige begär då, att
åtminstone få, före sin död, bigta sig och emottaga sakramentet,
hvilket ändtligen beviljas honom. Under tiden skall bud hafva
afgått till Inge med förfrågan om den fångnes öde, men han lärer
hafva befallt dess afrättning. Efter det messan i vederbörlig
ordning blifvit för honom läst, lade Östen sig framstupa på marken,
utbredde båda armarne och emottog döden, enligt sin begäran,
genom korshugg öfver skuldrorna, sägande sig så vilja pröfva, om
han ej kunde tåla kallt stål, hvilket hans fiender tillvitat honom.
Detta skedde den 21 Augusti 1157. Liket, som öfver natten blef
stående på kyrkovallen, jordades sedan midt på golfvet i Foss kyrka,
och grafven pryddes på det kostbaraste. Vikboarne, som illa
försvarat konung Östen i lifvet, ville göra honom till helgon efter
döden. De påstodo, att på det ställe, der han halshöggs,
likasom ock der, hvarest hans lik stod öfver natten, uppsprungo
källor, hvilkas vatten egde en helande kraft, och att under skedde
på hans graf till dess hans fiender orenade den, då i hast
miraklerna upphörde. Simon Skalp blef sedan, för sin gerning,
aldrig tåld af menigheten, och man diktade nidvisor om honom;
men Inge belönade honom med stora förläningar. Han tyckes
likväl icke hafva kunnat handlat annorlunda än han gjorde. Man
har velat alldeles utesluta denna tilldragelse ifrån Bohuslän genom
att förlägga den till Foss vid Opslo, men traditionen motsäger
detta sednare. Ännu vet man i Foss, i Tunge härad, att omtala
en konung, som der blifvit dödad. Kullen, på hvilken
afrättningen skedde, och som är belägen invid en liten djup dal rakt öster
ut från Foss kyrka, kallas Galgeberget, och vid dess fot
framporlar S:t Östens eller Helga Korskälla, uti hvilken ännu i dag
vidskepelsen någongång offrar en styfver eller en knappnål. En
annan källa, den, som upprann der liket stod öfver natten, ligger
nedanför sluttningen vester eller sydvest ut från kyrkan: båda,
men isynnerhet den förstnämnda, hafva ganska godt dricksvatten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
