- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
78

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 5. Om Hakon Härdabred och Gregorius Dagsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

land, oaktadt hans banerförare föll i detsamma död för hans
fötter. Vid åsynen af den fruktansvärde drogo fienderne sig tillbaka,
men kastade sig hals öfver hufvud på flykten, när hans öfriga
manskap kom i land. Två gånger dref han de mångdubbelt
starkare fienderne igenom Kongahell, och ingen tyckte sig hafva sett
herrligare syn, än då Gregorius Dagsson så jagade de
Kongahellsboar och Elfvegrimar [1]. Hakon flydde till Sverige och Inge kom
ned till Kongahell; men hans färd var Elfvegrimarne ingen
helsosam färd, ty han straffade dem med eld, svärd och landsflykt,
derföre, att de hade tagit Hakons parti. Till hämd seglade våra
förtörnade landsmän till den del af Norge, som var Inge trogen,
anställde der oerhörda härjningar, gåfvo och fingo stryk, och foro
fram på äkta Elfvegrime-manér.

Blodigare och ryktbarare, än den nu omtaldta striden, blef
sjöslaget vid Kongahell följande år 1160. Hakon låg i
Nordreelf vid de s. k. Pålarne (Stikin) med en betydlig flotta
och Inge kom dit med en icke mindre; men den förre hade så
väl beräknat strömsättningen i elfven och andra omständigheter
sig till fördel, att en tvist uppstod bland Inges män, huruvida
man skulle våga angripa fienden eller ej. Dessutom ägde Hakon
några «knorrar» eller Österfarareskepp, som genom sina höga
skansklädningar och starka beväring ingåfvo respekt. Gregorius
Dagsson, uppmuntrad af sin förra framgång på samma ställe,
rådde till oförtöfvadt angrepp, men Inges svåger, den myndige
Erling Skakke, var af motsatt tanke, af afund emot den förre,
såsom man trodde. Gregorii mening segrade dock omsider, och
man beslöt att angripa. Den förslagne Erling gaf då det
råd, att sända de smärre farkosterna genom elfvens östra arm
ofvan om Hisingen [2], och sedan låta dem drifva med
strömmen förbi fiendens flotta, för att försöka locka denne ur sitt
fördelaktiga läge, då anfallet, med mera hopp om framgång, kunde
företagas. Men då, för att verkställa denna plan, en del af


[1] Hakon säges vid detta tillfälle haft 3 à 4000 man, och Gregorius blott 400.
[2] Högst sannolikt är att här, så väl som vid berättelsen om den plan
Wenderne uppgjorde vid angreppet på Kongahell 1135, med östra elfarmen menas den
som bildades af det sund, som förr åtskiljde Gullön från Hisingen, och hvilket,
fortsatt öster om Ragnhildlsholmen och sedan öster om Munkholmen, skulle föra
en del af Inges flotta ofvanför sistnämnde holme, hvarefter fartygen sedan med
strömmen kunde drifva neder på Hakon Härdabreds skepp, hvilka sålunda skulle
finna sig från två motsatta håll anfallna. Men planen röjdes i förtid. B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0086.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free