Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 7. Birkebenernes uppträdande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måste böta 20 mark silfver. Sverres vistande i Kongahell blef
likväl denna gång ganska kort, ty han fruktade folket deromkring,
som var honom utomordentligt hätskt. Då han kort derefter kom
igen, jagades han af Magnus och länsherrarne i Viken till
Vermland. Att icke Sverre, i likhet med de öfrige äfventyrarne på
samma tid, fick medhåll i Viken, kom sig deraf, att denna
landsända hade varit första skådeplatsen för Birkebenernes rysvärda
våldsamheter, och derigenom fattat ett outsläckligt hat till desse
och allt deras anhang. Detta hat fortfor, såsom vi få se, äfven
sedan Birkebenernes namn blifvit ett hedersnamn, och deras Sverre
Norges krönte konung.
Sverre och Birkebenerne förde ett snapphanekrig. De veko
för den stridsfärdige fienden, men lik en ljungeld störtade de
sig öfver och förstörde den oberedde fiendens ofta mångdubbelt
talrikare skaror. Oftast läto de jaga sig långa tider, utan att
göra min till motstånd, men då fienden tröttnade vid förföljandet,
bytte de om rol och spelade i sin ordning mästare. En gång
öfverrumplade Sverre Magnus uti Kongahell, och tillfogade honom
någon, fast ringa manskada, samt uppbrände alla hans i elfven
liggande skepp. Magnus flydde till Oslo, och Sverre lade under
sig hela Bohuslän [1180?]. Båda partierna stodo nu jemnstarka
emot hvarandra; ingen var säker om sitt lif, ännu mindre om
sin egendom. Innebyggarne i länet hade väl underkastat sig
Sverre, af fruktan för hans Birkebener, men hatet emot honom
vakade på hvarje tillfälle att göra honom skada. En gång var
han vid Sörbo nära att blifva ombragt, men räddade sig genom
sin rådighet. En af Magni länsherrar tänkte derstädes öfverraska
honom nattetid, och medförde till den ändan femtio beväpnade
män, men den värde herren och hans följeslagare hade tagit öl
för ärende, så att de genom buller och oväsende redan på långt
håll tillkännagåfvo sitt förehafvande. Sverre, häraf varnad, lät då
sina sju följeslagare — de enda han ägde till hands — ställa
sig på ömse sidor om en smal hålväg, der de druckne fienderne
skulle framdraga, och der helsa dessa med så snabba pilskott,
att de, med adertons mans förlust, måste taga till flykten,
troende sig hafva varit i färd med en hel här af Birkebener.
Emellertid var Sverres lycka jemt i stigande. Den
fruktansvärde Erling Skakke hade stupat för hans svärd redan 1179, och
öfver hans lik låg en banad väg till Norges thron. Konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
