Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 4. Tilldragelser på Bohus, digerdöden, odling, folkmängd, lagstiftning, drottning Blancas lifgeding, m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jarl öfver Orkenöarna, Olof erkebiskop i Nidaros, Sigfrid i Oslo,
Gisbricht i Biorgvin [1] och Havard i Hammar biskopar, Arnulf
abbot i Hovedö, Orm Östensson, Erling Vidkunsson, Jon och
Sigurd Hafthors söner, Ögmund Finnsson, Eilif Eilifsson, Jon
Brynjulfsson, Petter Eriksson prost vid Mariekyrkan i Oslo, Endrid
Ivarsson, Ivar Andersson och Svale Ulfsson utlofva och samtycka
vid vårt samvete och heder, och bindom oss med fullt handslag,
att vi med fullkomlig trohet vilja vår oftanämnda kära fru Blanca
med råd och dåd styrka, trösta och hjelpa, en och hvar af all
sin förmåga, emot alla dem, som henne oroa, antasta eller med
våld från denna vår herres konungens anordning och stadgande,
den han allt ifrån denna dag vill hafva obrottsligen ståndande
och åtlydd, utstöta vilja. Och till stadfästelse och yttermera
säkerhet för detta vårt löfte sätta vi våra insegel för detta bref,
som gjordt var på ställe dag och år, som ofvan nämnde äro». —
Denna konung Magni åtgärd var nog närmast föranledd af
en aning om de oroligheter, som sednare i Sverige utbröto och
kostade honom detta lands krona. Det är dock visst, att
drottning Blanca, oaktadt alla dessa försäkringar, icke oqvald fick
behålla lifgedinget i Bohuslän till sin död, ty den 28 September
1361, eller halftannat år förr än hon afled, pantförskrefs Bohus
slott med dess län och inkomster åt Hansestäderna, för ett af
dessa åt konung Magnus gifvet lån, till Danska krigets utförande.
Blott föga kännedom af de politiska stormar, som i medlet
och slutet af det fjortonde seklet skakade Norden, förspordes uti
Bohuslän; förenadt med Norge, fick det fröjda sig af det lugn,
som efter århundradens oredor och blodsutgjutelser hvilade öfver
detta rike, de sista stunderna af dess sjelfständighet, — den
vindstilla lik, som plägar sluta en stormig sommardag. Endast året
1368 är utmärkt af olyckor, som kriget bragte öfver södra länet.
Sveriges rådsherrar hade afsatt Magnus och bortskänkt hans thron
åt den oduglige Mecklenburgaren Albrekt. Ett olyckligt öde
lemnar Magnus i Albrekts våld, af hvilken han hålles i svårt fängelse.
Under hans son Håkan uppbjuda Norges härar allt, för att
befria sin konung, och infalla härjande i Sverige. Albrekt, som uti
Danske konungen fått en ny fiende, kunde icke i början utöfva
någon vedergällningsrätt, men fann tillfälle dertill 1368.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
