Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 6. Olsborgs eröfring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bevåget. Belägringen hade dock ingen framgång, ty Bohus’
kommendant, den muntre och ridderlige Otto Rud, var en
tapper herre, och sedan ombyggnaden 1448 var fästningen
nästan ointaglig. Danske konungen sände emellertid sin son
Christian till Norge, hvilken med kraft, fastän med för mycken
grymhet, kufvade de orolige. Han slog rebellerne vid Oslo
och tillfångatog genom list sjelfva Herlof Hydefad, hvilken fördes
till Bohus, der han pinligt förhördes, samt sedan utanför
slottsporten rådbråkades och lades på fyra stegel, 1508 [1]. Sten Sture,
som sport sin bundsförvandts missöde att råka i fångenskap, men
ej visste att han blifvit afrättad, sände, till hans befrielse, sina
trupper för Bohus under anförande af en Norsk Carl Knutsson [2],
men prins Christian dödade anföraren och dref folket på flykten
redan i första drabbningen.
Svenskarne hade denna tid, under en tapper krigsbuss Nils
Nautzen, besatt det gamla Olsborg i Bullaren, af hvilket
grannskap den käcke Otto Rud på Bohus fann sig serdeles besvärad.
Men som det förstnämnde slottet hade af naturen en stark befästning,
och dessutom försvarades af en rask besättning, trodde han sig icke
vuxen att taga det med stormande hand, utan upptänkte i det
stället en krigslist, hvilken ock lyckades. Det var sjelfva
Julaftonen 1502, som Rud med en skara bepröfvade knektar aflade
sitt besök i Bullaren. Vintern var sträng, så att sjöarne lågo,
och en mängd snö hade fallit. Otto Rud lät då sitt folk draga
hvita skjortor öfver sina rustningar, för att icke observeras emot
den hvita marken, och dolde sig i en hålväg på vestra stranden
af Bullaresjön, som ännu bär namn af Danska klefven. Sedan
Danskarne derstädes afbidat den stund på natten, då de
förmodade Svenskarne på slottet vara som bäst sysselsatte med att
tömma Julbägaren, smögo de sig öfver den tillfrusna sjön och
klättrade helt tyst uppför slottsberget. Inga vakter syntes på
murarne; alla hade samlat sig i dryckesstugan, hvilken skyndsamt
omringas af Rud, som obemärkt inkommit i slottet. Oförmögne
till motstånd blefvo «de drickande kämpar» tillfångatagne; endast
slottsherren Nautzen undkom till ett torn, uti hvars trappor han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
