Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 3. Konung Gustaf 1:ste afträder sitt välde i Bohuslän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid thronledigheten i Danmark efter Fredrik 1:stes död
utbröt den s. k. Grefvefejden, tillställd af Lybeckarne, hvilkas härar,
under Grefve Christoffer af Oldenburg, inföllo uti de Danska
provinserna, der de utropade den fångne Christian den andre till
konung och fingo hela allmogen på sin sida. Då uppträdde
konung Gustaf i Sverige såsom Danmarks räddare, och
understödde den af Danska adeln hyllade Christian den tredje, både
med folk och penningar, till oroligheternas stillande. I
Stockholm erhöll Christian 1535 af honom till lån 4300 lödig mark
silfver och 13,000 Jochimsdaler, emot löfte, att derför pantsätta
Aggerhus och Bohuslän. Men då Gustaf yrkade på detta löftes
uppfyllande, gaf väl Danske konungen och dess råd honom en
högtidlig försäkran på pantländernas öfverlemnande till påsken
1536, men kunde ej förmås att då utfärda något formligt
pantebref. När detta icke heller sedan blef af, och Gustaf, dessutom
förtörnad öfver att Danskarne, honom oåtspord och till förfång,
slutat fred med Lybeck, förehöll deras sändebud deras bristande
ordhållighet, föregåfvo de, såsom orsaker till att pantländerna icke
blifvit afträdda, de oroligheter, som Christian den andres måg
kurfursten Fredrik af Heidelberg tillställt i Norge, och hvilka
äfven förspordes i dessa landskap. Konung Gustaf, som fann att
det aldrig varit Danske konungens mening att lemna honom
Bohus och Aggerhus, ansåg bättre få något än intet, och
förklarade sig kort derefter nöjd att emottaga Bohuslän ensamt,
hvarpå konung Christian, som nu åter var i trångmål stadd, och
derföre behöfde Gustafs vänskap, lofvade stå fast vid hvad förut
var aftaladt; men knappt hade han redt sig ur sina brydsamma
förhållanden förrän han ville afspisa sin svåger i Sverige med
blotta räntorna af Bohus’ område, hvilka belupo sig till 1 läst
smör och 500 mark penningar, samt med räntorna af Varbergs
län, som voro 5 läster smör, hvilka afgifter skulle tillställas
Gustaf, tilldess skulden vore betald; föröfrigt skulle den sednare icke
hafva något med sjelfva länen att skaffa. Härmed var likväl
konung Gustaf illa belåten, särdeles som han ej visste huruvida
dessa räntor skulle anses såsom en afbetalning å det lånade
kapitalet, hvilket då skulle komma att stå i evighet, eller såsom
intresse derå, som likväl i thy fall icke komme att utgöra mera
än knappa 2 procent. Ändteligen efter mycket krångel, hvartill
visserligen Gustaf sjelf gaf mycken anledning, emedan han uti
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
