Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 6. Bohus’ belägringar och länets öden ander sjuåra kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mörsarne i tvenne, afstannade elden och hela belägringen.
Svenskarne drogo sig följande dagen tillbaka, skyllande på Flemings
försumlighet, att ej framskaffa allt artilleri, och på den förfärliga
vintren. Horn säges på detta tidsfördrif hafva förlorat 1400
man, som för det mesta ihjelfröso, men då man uppger
Danskarnes förlust dervid till nära 1000 man, skär man utan tvifvel
till i växten, ty af en enda dags lamt skjutande kunna icke
gerna tusen man i ett fast slott omkomma. Hufvudplanen med
detta tåg vanns likväl, ty Norska trupperna måste dragas till
Bohus’ grannskap, och gåfvo derigenom Claudius Collart tillfälle
att eröfra Trondhjem.
En gammal anteckning säger, att konung Erik låtit till
denna belägring anskaffa en utomordentligt stor kanon, som
folket kallade Skjegge, och som varit så grof, att en skomakare
kunde sitta i dess mynning och såla skor [!?] [1]. Öfver detta
fruktansvärda förstörelseredskap hade man gjort ett rim:
«Naar Skjegge kommer till att gnegga
Saa rister baade Müürer och Wegga»;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
