Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 6. Bohus’ belägringar och länets öden ander sjuåra kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upplystes sedan. Då kommendanten Jens Ulfstand misströstade
att kunna afslå stormen på Rödatorn, lät han i källarhvalfvet
nedföra en half läst krut, hvilket antändes i samma ögonblick
tornet togs i besittning och uppfylldes af de instormande
Svenskarne. Det berättas, att krutet blifvit påtändt af en hjeltemodig
man af besättningen — en annan Decius — som frivilligt erbjöd
sig att uppoffra sitt lif för fäderneslandets väl, sedan Jens
Ulfstand, på sin konungs vägnar, lofvat draga omsorg för hans
hustru och barn. — Efter denna dag drefs belägringen lamt och
intet uträttades. Erik rasade och beskyllde trupperne att hafva
förnaglat kanonerne och onyttigtvis uppödt ammunitionen. Nils
Boye föll i onåd och afsattes, men han skyllde på Sturen och
påstod, «att denne under hela tiden uppfört sig så, såsom den
der med flit ville hindra Svenska vapnens framgång». Sturen,
på hvilken den misstänksamme konungen dessutom af andra
orsaker var uppretad, hemkallades, och måste den 15 Juni, krönt
med en halmkrona, på en utsvulten åkarehäst hålla ett skymfligt
intåg i Stockholm, företrädd af en hop gemena käringar och
tiggarungar, och efterföljd af en utlefvad hästkrake, som släpade
en granruska, «för att sopa gatan efter den landsförrädaren». Så
skymfad, mördades den olycklige följande år af den vansinnige
konungen. En dylik triumf var äfven ernad Nils Boye och
Anders Rålamb, hvilket Erik strängeligen befallde sin gunstling
Göran Persson att ställa i verket, «opå thet att anndre måge
therutaff läre att rätthe sigh effter vår befallningh och henne icke
förachtte såsom the nu gjordtt haffue»; men för fordna förtjenster
befriades de likväl från denna ära, den förre den 13 Juni och
den sednare den 4 Juli samma år. Carolus de Mornay öfvertog
nu krigsoperationerna för Bohus, men modlöshet och
insubordination hade insmugit sig bland de Svenske trupperne. Bohus höjde
ännu trotsigt sina tornspiror mot himmelen, och dess hjeltemodige
försvarare nedblickade utan fruktan på sina belägrare, hvilka
nu äfven ledo af en sådan hunger, att de nödgades lifnära sig
af kli, lin- och hampfrö, ekbark, ister m. m. Ett utfall gjordes
den 20 April, då 2 fänikor af de Svenske, som voro inne på
fästningsholmen, nedhöggos; de öfrige sökte sin räddning i
flykten, men då de stormade öfver flottbroarne, brusto dessa, och
en mängd af de olycklige omkommo i vågorna. De belägrade
eröfrade, utom en mängd af ofvannämnda nödhjelps-födoämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
