Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 1. Gyldenlöwsfejden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till motstånd gjordes; serdeles lupo de frejdade Dalkarlarne som
harar ibland klipporne. På Degenfeldts anrop kastade fotfolket
bort sina gevär och gaf sig; men då af misstag några skott
lossades på detsamma, blef det smått förargadt, samt upptog sina
gevär igen och gick sin väg. Sista akten af det ömkliga
spektaklet uppfördes vid Kurödbro, hvarest vid öfvergången en mängd
flyktingar utträngdes i den uppsvällda ån och drunknade. Hela
Svenska armén hade varit förlorad, om icke en enda man
bibehållit sin själsnärvaro. Det var öfverstelöjtnant Zacharias
Aminoff [1]; han förmådde sitt regemente att hålla stånd vid
Kurödbro, hvilken han uppkastade sedan flyktingarne voro komne öfver,
och dermed hindrade fienden från allt vidare förföljande, hvarifrån
äfven den inbrytande natten afhöll. Den flydda hären samlade
sig vid Venersborg. Vägen dit var besådd med vapen af alla
slag, som under flykten blifvit bortkastade. Uti denna reträtt,
«hvilken», för att nyttja den fiendtlige generalens egna ord i sin
härom aflemnade rapport, «de i sin lifstid här i verlden aldrig
skamligare kunnat gjort», blefvo 1,500 Svenskar fällde och flere
hundrade fångne. De Danske ledo en högst obetydlig förlust i
döde [2], ibland hvilka likväl generaladjutant Mohr befann sig.
De eröfrade hela Svenska artilleriet, bestående af elfva
metall- och tre jernkanoner, nitton fanor och standarer, hela trossen,
rikskanslerens rika fältekipage, samt en vagn lastad med
koppardalrar, dem De la Gardie utpressat såsom en krigsgärd af södra
Bohusläns presterskap. De la Gardie sjelf var under oredan nära att
blifva fången. Efter berättelse skall han varit fasttagen af en fiendtlig
soldat, men undsluppit med förlust af sin hatt; han slapp likväl
icke så lätt från konung Carl XI, som förvägrade honom att
vidare utöfva sitt embete, och på sitt sätt förviste honom till
Höjentorps kungsgård, der han sammanskref en försvarsskrift om
sitt förhållande. 1680 blef han det oaktadt riksdrots.
Slaget vid Uddevalla den 29 Augusti 1677 [3] är,
besynnerligt nog, endast föga vidrördt af Svenska historieskrifvare. Har
det så skett af undseende för den med konungahuset beslägtade
högtupphöjde rikskansleren eller för nationen? De Danske
deremot veta destomera att omtala det. Men som en stor del af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
