- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
157

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 1. Gyldenlöwsfejden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

småstrider var en, som hölls på Herrestadshed och som af våra
förlorades, den blodigaste. I fulla sex veckor stodo de båda
arméerna på detta sätt emot hvarandra vid Uddevalla. Den Svenska
var halft inspärrad och gjorde flera försök att förmå Gyldenlöwe
till ingående af vapenhvila, men förgäfves, hvaraf synes, att
öfvermakten var på fiendens sida. Omsider, sedan ordres dertill
ingått från fredskongressen i Lund, blåstes stillestånd den 11
September, och följande dag afmarscherade Svenska armén från
Uddevalla, och dermed afslutades Gyldenlöwsfejden. Den 26 påföljande
fastställdes freden i Lund, i kraft af hvilken den Norske
ståthållaren utrymde Marstrand, Uddevalla och Bohuslän.

Bohuslän hade, under de fyra år, som detta krig varade,
lidit otroligt. Genom utpressningar, plundringar och förödelser,
såväl af fiendens, som af våra egna trupper, blef det, ifrån att
vara välmående, alldeles utblottadt, så att «der fanns intet
fourage och litet bröd». Denna olyckstid, som allmogen trodde
förebådad af vissa järtecken, och ifrån hvilken den begynte en egen
tideräkning, lefver ännu i friskt minne under namn af den stora
ofreden
, och vi kunna med säkerhet hänföra till densamma alla
gängse sägner om Norskarnes våldsamma framfart, likasom
berättelserna om här och der förefallna mindre krigshändelser emellan
Svenskar och Norrmän. Allmogens i länet sinnesstämning synes
icke varit gynnande för fienden; icke heller var Gyldenlöwes
skonslösa handlingssätt egnadt att påminna om det fordna
brödraskapet. Deremot lär han vunnit mera tycke hos presterna
härstädes. Pastor i Uddevalla Jöns Colstrup drefs af sitt onda
samvete att vid fredsslutet följa med honom till Norge [1].
Pastor i Morlanda Lars Dahl gjorde honom ock sällskap. Men
presterskapet i Vikornes kontrakt lärer likväl mest gjort sig
skyldigt till förebråelsen för otrohet emot sin laglige konung,
hvarföre de ock, af fruktan för efterräkning, på riksdagen 1680
«nedlade för Kongl. Maj:ts thron den underdånigsta bön, att Kongl.
Maj:t täcktes i förgätenhet ställa och med ett nådesstreck
öfverstryka, hvad de i förledna ofredstid af frukt och tvång kunna
hafva begått», hvilket ock «Kongl. Maj:t lät så vida hos sig rum


[1] Colstrup blef i Norge pastor i Näs gäll och prost öfver Romerige.
Under Löwendahlsfejden åtföljde han den fiendtliga armén, förklädd som
öfverstelöjtnant. Under fälttåget i Norge tänkte Carl XII gripa honom, men han blef
underrättad derom, och räddade sig med flykten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free