Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 2. Löwendahlsfejden - 3. Kung Carls ofred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med mera ifver sätta efter fienden. Infanteriet kastade sitt
bagage in i Svarteborgs kyrka och forcerade marschen; kavalleriet
sprängde förut, för att hinna fienden och förmå honom att hålla
stånd, hvilket ock lyckades vid Tanum. Der gjorde Löwendahl,
som hela tiden undvikit strid, halt, och tycktes hågad att
leverera batalj; men då allt var redo att begynna densamma,
retirerade fienden ostörd och i god ordning, samt uppref efter sig
alla broar, som han passerade. Han intog sedan en fast
ställning vid Blomsholm i Skee, uti hvilken de Svenske ej vågade
angripa honom, af fruktan att blifva anfallne i ryggen af den
fiendtliga flottan, som låg vid Kragenäs [1]. Således kom han
lyckligt hem till Norge igen, med allt sitt i Bohuslän gjorda byte,
och kunde berömma sig af att hafva gjort ett fälttåg i ett
fiendtligt land, utan någon enda mans förlust. Att så skulle
aflöpa, trodde likväl Löwendahl sjelf minst af allt, ända till dess
han återkommit öfver Norska gränsen, och visst är, att om
general Mörner, som stod vid Eda skans, fullgjort sin pligt och,
på Burenskölds råd, fallit fienden i ryggen vid Svinesund, hade
denne varit förlorad. Men Mörner förklarade sig icke vilja
företaga något, utan på regeringens egen befallning, och innan den
hann ankomma, var Löwendahl i säkerhet. Samtiden kastade
emellertid hela skulden på Burensköld, hvilket var orättvist, ehuru
långsamheten i hans rörelser kunde till någon del rättfärdiga detta
tadel. — Detta var Löwendahlsfejden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>