Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. HISTORIA - 3. Kung Carls ofred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händelse i Dynekilen skulle återförnyas. Men den 4 Juli kom
den förfärliga sjögasten och lade sig vid Salomonsholmen utanför
Strömstads hamn med 3 örlogsskepp, 1 kanonpråm samt 9
galerer och skärbåtar, tillsammans bestyckade med 140 kanoner. Han
låg likväl några dagar stilla, och gaf Svenskarne tillfälle att laga
allt i ordning till ett värdigt emottagande af en sådan gäst.
Gjerta öfvertog sjelf befälet på Laholmen, öfverste Budenbrock
förde kommandot på Strömstads torg och öfverste Rutensköld i
batteriet Prinsessan Ulrika.
Natten till den 8 Juli — denna märkvärdigaste dag i
Strömstads annaler — halade sig Tordenskjold i största tysthet fram
under de Svenska batterierna. Klockan 2 efter midnatt gaf han
signalskottet till en förfärlig kanonad, som utan afbrott varade i
8 runda timmar. Våra blefvo honom häruti ingenting skyldige,
utan besvarade hans eld med lika häftighet, och hade dessutom
den fördel framför fienden, att kunna rigta sina skott med större
säkerhet. De fingo ock derföre den tillfredsställelse, att se den
fiendtlige kanonpråmen, efter några timmars förlopp, såsom redlös
bortsläpas ur slaglinien. Men emedan batteriet på Laholmen på
det häftigaste beströks af fiendens korseld, blefvo af dess fjorton
kanoner de tio omsider demonterade, och de återstående begynte
lida brist på ammunition, som var så bortskjuten, att man
nödgades hopsamla och begagna de kulor, fienden inskjutit i
batteriet. Då Tordenskjold märkte det, beordrade han sitt folk att
landstiga, för att taga batteriet med storm. Men Gjerta med
kung Carls grenadierer och Vesterbottningarne under öfverste
Clausen och öfverstelöjtnant Kagge läto fienderne ostördt nalkas på
20 steg, men gåfvo dem då en så mördande salva ur
handgevären, att de nästan mangrant föllo, och de redlösa galererne drefvo
hit och dit i hamnen, tilldess landvinden kastade dem till de
sina igen. Härunder märkte man en officer i en båt, med full
hals skrikande efter undsättning för dessa farkoster. Han fick
en salva och föll; — det var Tordenskjold sjelf, som nu sårades
af trenne muskötkulor, fastän lindrigt. Under hela affären hade
han rott af och an i den häftigaste elden, oupphörligt skjutande
med sin studsare efter general Gjerta, men utan att träffa.
Den misslyckade landstigningen afgjorde slaget; det var för
Danskarne förloradt, oaktadt de kämpat för segern med utmärkt
hjeltemod. Öfver 1000 af dem voro dödskjutne, 400, deribland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
