Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- I. HISTORIA
- 3. Kung Carls ofred
- 4. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 11 November ryckte Svenska armén öfver Svinesund.
Fredrikshall belägrades. Skansen Gyldenlöwe togs med storm den 27.
Den 30 stupade Sveriges väldigaste kämpakung för en från
fästningen afskjuten kula, som träffade honom under det han låg
öfver bröstvärnet och betraktade arbetet i löpgrafvarne.
Den fallne hjeltens lik fördes under korta dagsresor till
Sundsborg, Vetteland, Tanum, Rabbalshede, Bräcke och Uddevalla.
I sistnämnde stad qvarstod det öfver Julen och balsamerades,
samt fördes sedan vidare till Stockholm.
4. Fortsättning.
[1]
Fälttåget i Norge 1718, som väl med afseende på det
utblottade tillstånd, hvaruti Sverige sig då befann, äfvensom derå
att man hvar dag hade att befara ett Ryskt anfall på Stockholm,
må kallas ett af Carl XII:s oförvägnaste företag, fick genom sin
upphofsmans fall ett snöpligt slut. Ehuru belägringsarbetena för
Fredrikshall voro i det närmaste fulländade och man hade hopp
att snart få fästningen i sitt våld, stod det dock klart för en hvar
att det väl försvarade Norge, som dessutom från sjösidan hade
ymnig tillförsel af alla förnödenheter, ej dermed var intaget.
Svenska armén var äfven genom hunger, köld och umbäranden af alla
slag så försvagad, så väl manskapet som de fåtalige hästarne, att
öfverbefälet efter konungens fall ansåg rådligast att upphäfva
belägringen och anträda återtåget. Vid den krigskonselj, som då
hölls, beslöts äfven att låta fängsla Carl XII:s gunstling och
allrådande minister baron Görtz, hvilken så väl af folket som i
synnerhet af de högt uppsatte ansågs hafva förvållat landets då
iråkade exempellösa elände och förfall. Oskyldig häruti var han
visserligen icke; men oafgjordt är dock till hvad del det bör
tillskrifvas honom personligen och till hvad del konung Carls egen
verldsbekanta, storartade envishet. En öfverste Baumgarten,
åtföljd af en tillräckligt stark trupp utsändes för att gripa Görtz,
som okunnig om konungens död var på väg till Norge, för att
erhålla hans ratifikation på fredstraktaten med Ryssland.
Baumgarten mötte Görtz mellan Tanum och Rabbalshede, och under
[1] Fryxells «Ber. ur Sv. hist.» Malmströms «Sveriges Politiska hist. från Carl XII:s död till 1772.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0177.html
