Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - I. Natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
närmaste hafsstrand, ifrån hvilken den är skild genom ofvannämnda
fjellrygg. Emedan dessa skaldjur tillhöra de arter, som endast
lefva i hafvet, är det uppenbart, att detta för många årtusen
tillbaka gått öfver de ställen, der de förra nu finnas. Men, då dessa
snäckberg bildades, var Bohuslän då en ständig hafsbotten, och
blefvo dessa skaldjur afsatta uti stilla vatten, eller hafva de vid
någon okänd naturrevolution blifvit sammanhopade af hafsvågorna,
som hvirflande stigit flera hundra fot i höjden? Den första
meningen hyllades af de utmärktaste geologer, Berselius, Brogniart
och Lyell m. fl., och bevisas deraf, att snäckorna ligga i
ordentliga lager m. m. Den sednare åsigten åter torde likväl icke vara
den oriktigaste. Såsom stöd för densamma kan anföras, att
snäckorna icke ligga i jemt utbredda lager, utan hopvräkta i kullar,
hvilka stundom äro hela 30 till 60 fot höga, då på samma plan,
några hundra alnar derifrån, ej finnes en enda snäcka. Man
finner äfven midtuti dessa bäddar stora rullstenar, ja, till och med
Geschieben, tydligen ditkomna på samma gång som snäckorna,
och hvilka ovilkorligen af någon våldsam kraft blifvit ditförda.
Likaså finnas de fossila snäckorna uti många kullar alldeles
söndermalna, på ett sätt, som uppenbart visar sig icke hafva skett
af den påliggande tyngden, utan tillkommit då de sammanfördes.
Är denna mening oriktig, må dess anförande här likväl ursäktas. Det
torde likväl ej kunna nekas, att en våldsam, vester ifrån kommande,
uppstötning af hafvet haft ett stort inflytande på bildningen af
Bohusläns jordyta. Den sönderslitna kusten och den splittrade
yta landet i allmänhet visar ända till Dalslands gräns, de
beundransvärda formationerna vid Hunnebo på Sotenäs och vid
Fjellbacka i Qville samt flerestädes tyckas vittna derom, likasom
också de här och der på strandklipporna förekommande lösa
hällar, hvilka flerestädes tydligen synas uppbrutna på sydvestra sidan
om de ställen, der de nu ligga, och hvilka redan af Kalm (pag.
125) förmodades genom en våldsam rörelse af hafvet blifvit
uppvräkta. Dock — detta må de lärde afgöra!
De fossila snäckor, som här äro omtalade, ligga dels i lager,
dels icke. Stundom finnas de alldeles hela, men vanligen mer
eller mindre sönderkrossade, samt alltid af kalkaktig beskaffenhet. Det
förtjenar ock anmärkas, att de flesta snäckbankar träffas vid
bergens östra sluttningar. Antalet af olika snäckarter i dessa
samlingar är räknadt till 50 stycken. De allmännaste äro: Balanus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
