Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - II. Inbyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig upp på något närliggande högre berg, för att under skjutande
och stormande glädjeyttringar dricka «Flipp» (Eng. Fleap), en starkt
rusgifvande dryck, bestående af brännvin, varmt öl, sirup, ägg,
muskott och peppar; någongång uppreses vid samma tillfälle en
sten till minne af festen. Föröfrigt firas bröllopen med dans,
musik och lekar, ibland hvilka sednare gåtlösningar äro
företrädesvis omtyckta. Äfven finner man ännu här och der bibehållen
den gamla seden att dansa kronan af bruden, hvilket tillgår så,
att flickorna hålla bröllopsqvällen en ringdans omkring bruden,
som med förbundna ögon sätter kronan på en af dem, hvilken
sedan tros blifva först gift af de närvarande. På vissa orter är
brudhuset fritt från gäster hvarje natt, hvilka då inqvarteras hos
grannarne. Desse sednare åligger det ock att rikligen undfägna
de förra. När de nygifta hafva eget hem, följer gerna ett stort
hemkomstöl på bröllopsgästabudet.
Vid begrafningar iakttager allmogen icke några serdeles
anmärkningsvärda bruk. Äfven då samlas slägt och grannar till
gästabud, ty kalasande är ett uttryck af sorg, såväl som af glädje.
Vid likets utbärande ur huset läses några böner och sjunges en
psalmvers, hvilket sednare äfven plägar ske, när det framhunnit
till kyrkogården, dit såväl män som qvinnor beledsaga detsamma.
Svepningen är ytterst enkel, men kistorna alltid snygga, mest
svartmålade, och öfverskrifna med bibelspråk. I många härader
nyttjas aldrig likpredikningar, uti andra åter anses dessa såsom ett
oeftergifligt vilkor för den aflidnes sällhet i en annan verld.
Efter jordfästningen, som alltid förrättas på Söndag, igenfylles
grafven af de närmaste slägtingarne på manssidan, under det en
psalmvers afsjunges. En egen sed, som på många ställen i södra
länet brukas vid dessa tillfällen, bör icke förgätas. Liket inflyttas
i stugan, antingen natten före begrafningsdagen, då ock de
närmaste slägtingarne vaka och läsa öfver detsamma, eller, som
vanligast sker, följande morgon; på kistlocket öfver likets hufvud och
bröst ställas två ljus, hvilka hållas brinnande till dess den döde
utbäres. En måltid hålles i samma rum, äfven om liket redan börjat
undergå förruttnelse; knappast finnes något vämjeligare än detta
bruk. Efter måltiden, för hvilkens öfvervaro likets inflyttning
uppenbarligen synes ske, aftages locket på kistan, samt den fina,
ofta utsydda duk, som höljer den dödes anlete, hvilket är en
signal för de närvarande att i korus falla in i en anständig gråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
