Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - II. Inbyggare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven af det vackra könet på sina ställen [1]. Flipp i skärgården
är förut omtald; den härleder sig ifrån sillfisketiden. Det Öl,
som här brygges, är just ingen Braunschweiger Mumma.
Med sin liflighet äger Norr-Bohuslänningen en medfödd lust
och fallenhet för musik, hvilka icke så tydligt framstå hos folket
söderut, som derföre gerna ser «Håttespelmän» vid sina gillen.
På sina sjöresor medför gerna Håtten sin fiol, och om han just
icke är någon Ole Bull, så utmärker han sig likväl för sitt
lifliga föredrag och sin nitälskan för konsten. Hans musik är ett
uttryck af hans eget lynne, glad och lefvande. Föröfrigt har
hvarje socken i länet sina ständiga barder. Det musikaliska
instrument, som här allmännast nyttjas, är Fiol, af Håtten kallad
Fela (af det gamla Fiddla) [2], och om han är god, Bålfela.
Klarinett höres mera sällan. För sång deremot tyckes folket i
allmänhet icke äga någon lust. Utom i skogarne af vallhjonen,
och på stranden af fiskare, som draga vad, höres sällan någon
sång ute. Emedan orgelverk endast finnas i städerna och i ett
par landskyrkor, men uti de andra ersättas af bondklockare, som
låta höra alla stämmor utom vox humana och, aldrig examinerade,
extemporera melodierna till hvarje vers, kan kyrkosångens
beskaffenhet lätt inses. Dans deremot älskar Bohuslänningen med
passion, och rör sig deruti i allmänhet med ledighet och behag.
Sjelfva ålderdomen tvekar icke att i svängande lust påminna sig
gladare år, och hinner sällan så långt i stadga, att den
fördömmer ungdomens glädje, sedan den sjelf vuxit ifrån densamma.
De mest omtyckta dansar äro: Vals, Polska, Galopade, eller,
såsom den ock kallas: «Skottsk-», eller «Hoppservals». Polskan,
liknande «Jössehärads-polskan» i Vermland, dansas på ett för
Bohuslänningen eget sätt, utstyrd med hvarjehanda luftsprång [3],
vridningar och stampningar m. m., samt går i Håttebygden med en
rasande fart, som mer än en gång vållat blodstörtning och döden,
men är, det oaktadt, behagfull och skön att åse, såsom det
omisskänneligaste uttryck af det raska folkets vighet och lefnadslust.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
