Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning / 272 (1867) Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bevis derpå, må följande märkvärdiga åkerskiftning anföras, såsom
bruklig på vissa orter i nämnda trakt:

1:sta	året	korn eller potatis med gödning.
2:dra	„	korn eller råg utan d:o
3:dje	„	bönor, ärter eller korn uti påkörd jordtorf.
4:de	„	korn	utan gödning.
5:te	„	blandkorn
6:te	„	blandkorn eller hafre
7:de	„	korn eller potatis med gödning.

Genom denna omgång får jorden således icke gödsel mer än
hvart sjette år (förf. talar här i allmänhet). Föga annorlunda är
förhållandet, der man regelmessigt alternerar med korn och bönor
på leran, eller norrut, der man emellan hvarje gödning skiftar
jorden åt många hafreskördar.

Nyodlingar af utmark brytas om hösten, hackas andra året
och besås vanligen med hafre. Den skadliga flåhackningen
nyttjas endast understundom uti fjellbygden och der torfmossejord
finnes. Uti skogsbygden, der så ske kan, brukar man det
oförnuftiga svedjandet, eller, såsom det här kallas, kasning. Den
växtliga skogen nedhugges på hösten, hvarefter den får ligga och torka,
likväl ej längre än till följande året, då den antändes och råg
utsås i askan. (Stundom fälles och brännes kas på samma år.)
Skördarne efter ett sådant säde blifva visserligen utmärkt gifvande,
samt betet ett par års tid på sådana svedjeland godt; men
besinnar man den oerhörda mängd växtlig skog, som på detta sätt
förödes, och vidare tager i betraktande de årliga skogseldar, som
derigenom uppkomma, emedan tidsförbudet för svedjandet aldrig
här iakttages, så måste man förundra sig öfver, att ej
vederbörande långt för detta utfärdat ett absolut förbud emot ett sådant
riksförderfligt odlingsbruk uti en ort, som hotar att efter några
decennier blifva alldeles skoglös. Braut-Anunds och Olof
Trätäljas tider äro ju längesedan förgångna. Men så är det alltid: —
för ögonblickets vinst uppoffrar man århundradens nytta!

Vidkommande allmogens åkerredskap bör nämnas, att man
ännu i mannaminne på många ställen i södra länet körde med
klumpiga plogar af endast trä, dragna af 3 à 4 par dragare.
Dessa hafva nu vikit för plogar af samma konstruktion som den
s. k. Vermlandsplogen, hvilka dragas af ett eller halftannat par
dragare. Uti några härader i södra länet fordras, utom den som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>