Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiskens i allmänhet, och särdeles sillens, fruktan för allt sådant.
Man brukade, för att upptäcka sillstimmarne, nattetid slå ett slag
med åran mot båten, då i ögonblicket all i närheten varande
sill gjorde en häftig rörelse, som orsakade ett sken, «sillblixt»,
hvilket tillkännagaf för fiskaren, hvar stimmen stod. När nu
sillen förskräcktes af ett så svagt ljud, hur skulle den då icke
förskräckas af det förfärliga oväsende, som orsakades af många tusen
menniskors rop och skriande, af arbetet i verken och
handtverkstäderne, och framför allt af det dagliga skjutandet från de i
skären liggande så ut- som inländska krigsskepp? Stojet i
skärgården hördes af seglaren långt ut i sjön; hvad verkan skulle
det icke då haft i vattnet, som är en bättre ljudledare än
luften? Men af alla uppgifna orsaker till sillens aflägsnande, kan
ingen hafva varit mera verkande än trangrumsets utkastande i
sjön. Skrädet af millioner tunnor sill utvräktes årligen från
trankokerierna och salterierna i sjön, och långt utanför skären mötte
seglaren liksom stora flytande holmar deraf, af den
vedervärdigaste stank. Derigenom blef vattnet alldeles förpestadt, och det
är naturligt, att sillen skulle sky derför. Men hvad värre var,
der grumset sjönk, förtärde det all vegetation på hafsbotten;
hvilken likväl är ett nödvändigt vilkor, såväl för fiskens underhåll,
i anseende till i hafsgräset vistande smådjur, såsom ock för dess
råmläggning. Ännu efter nära fyratio år är den botten alldeles
naken, der grumset till någon större mängd legat; sådana ställen
kallas af fiskaren för dödbottnar, och finnas i mängd i södra
skären. Fråga om grumsets skadlighet, såväl för sillen, som i
anseende till deraf befarad uppgrundning af segelleden och
hamnarne, väcktes redan i början af sillfisket, och vite stadgades för
dess utkastande i hafvet; år 1783 anbefalldes till och med, att
de trankokerier, som voro så belägna, att grumset derifrån icke
kunde undanskaffas och nedgräfvas på land, skulle bortflyttas.
Men då begyntes en af de märkligaste strider emellan det egna
intresset och den allmänna nyttan; dock, som vanligt, segrade
det förra [1]. Undersökningsmännen mutades, vittnen köptes, och
till de lärde åtföljde stora presenter de små sillgrums-burkarne,
och hufvudsumman af allt blef, att både de lärde och de olärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
