- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
295

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och fiskredskap, som fattige fiskare lidit under de sednaste åren;
men huruvida denna undsättningshjelp uppfyllde sin bestämmelse,
lemnas derhän. Visst är emellertid, att, oaktadt det var
föreskrifvet, att endast sådana fattiga fiskare, som genom lidna förluster
voro urståndsatte att vidare drifta sitt näringsfång,
skulle vara
berättigade till ersättning, så fingo, genom kyrkorådens välvilja,
många besutna och förmögna bönder sin förlorade fiskredskap
ersatt, då deremot mången egentlig fiskare blef utan. Men äfven
de ibland fiskarena, hvilka härvid kommo i åtanka, blefvo föga
hulpne, emedan hjelpen lemnades i kontanta penningar, som för
det mesta blefvo ett ögonblickligt rof för deras fordringsegare,
måhända också af några användes till ett par dagars vällefnad.
Det torde derföre icke vara ur vägen att uttrycka den önskan,
att, i händelse framdeles någon dylik undsättning skulle lemnas
Bohusläns fiskare, man dervid iakttoge: 1:o att ingen utom fattiga
fiskare komme deraf i åtnjutande, och 2:o att desse icke sjelfve
erhöllo penningarne, utan att för dem inköptes nödig fiskredskap,
hvilken ansåges såsom statens egendom, som på intet vilkor finge
säljas, pantsättas eller i mät tagas. Endast med iakttagande häraf
vinner staten ändamålet med sin uppoffring.

Skogshushållningen, eller skogsutödningen, är ännu första
binäringen i fjellbygden och en del af Inland, men denna
näringsgren måste naturligtvis upphöra, i samma mån skogarne utrotas.
Dessa sednare räcka likväl ännu till att uppfylla länets behof af
byggnadsvirke och ved. Göteborg eger sin vedtillgång
hufvudsakligast ifrån Inland, derifrån ock något, ehuru obetydligt, virke
afsättes utom länet. Ifrån de norra orterna har hittills en
myckenhet trävaror afgått om vintrarne till Fredrikshall; men de
ansenliga exporter deraf, som årligen afsändas ifrån lastageplatsen vid
Saltkällan, komma ifrån Dalsland. Till kolbränning förbrukas en
myckenhet skog. Tjärubränning idkas af någon enda i fjellbygden.
Innan kort finnes ingen skog mera i Bohuslän.

Sjöfarten utgör för länet en vigtig näringsgren. Sedan
fisket aftagit, hafva många af inbyggarne uti skärgården och på
stranden egnat sig deråt, emedan de finna det vida mer lönande
att med egna båtar föra frakter, såväl till in- som utrikes ort,
än att sysselsätta sig med det osäkra fisket [1]. På flera af länets


[1] Detta förhållande är icke nytt. År 1490 den 4 Dec. utfärdade Norges
rikes råd från Oslo följande skrifvelse: «Vi hafva betraktat och betänkt den
allmänneliga och förderfliga sed, som mångenstädes äger rum här sunnanfjells, emot
vår beskrifna lag och privilegier, i så måtto att landsboar och bokarlar hafva
och bruka sina egne och stora skepp, med dem de fara och segla utrikes med
sparrar, bord, läkter, salt och andra varor, hvilket detta rikes inbyggare är till
en stor och förderflig skada i så måtto, att landtbönder icke kunna taga vård
om och sköta deras åker och äng och annor stycke, som till landets uppehälle
skall bidraga. Och derföre ligga många gårdar öde och gånga igen med skog
och ödemarker, att deras ägare, så väl andeliga, som verldsliga personer, måste
umbära deras landskyld. Ty hafvom vi nu alla endrägteliga samtyckt och
stadfäst, att inga landtbönder skola hädanefter hafva eller bruka sådana förut
beskrifna resar eller stora skepp utrikes, utan allenast små båtar på tre eller fyra
läster, sig till gagn här inom riket. Sammalunda bjudom vi ock strängeliga,
att inga utländska män skola hädanefter hit in i riket segla eller fara och bruka
sådana köpslag med landtbönder, utan allena med köpstadsmän, med undantag
af dem, som föra malt, råg och mjöl: då skola de hafva fogdens lof dertill, han
skall bestämma deras priser efter skälighet och derefter skall allmogen betala.
Desslikes förbjudom vi allt köpslagande på landsbygden och likaledes
kopparslagare och jernsmeder, sådane som klensmide smida. etc. etc.»        B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free