- Project Runeberg -  Bohusläns historia och beskrifning / Del 1. Historia och allmän beskrifning /
299

(1867) [MARC] Author: Axel E. Holmberg With: Gustaf Henrik Brusewitz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. ALLMÄN BESKRIFNING - III. Ekonomi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spånad och väfnad af finare sort, dock finnas visst undantag,
särdeles på Tjörn och Inland, der de öfva sin skicklighet på konstrika
sängtäcken och draperier, men dessa äro få, och någon uppodling
af dessa slöjdgrenar är ej att förvänta numera, sedan qvinnan
försmår sitt eget tyg till helgdagsdrägt.

Jagten är mera att anse såsom ett tidsfördrif, eller en
näringsgren för några enskilde, än såsom en allmännare binäring
för länet. Likväl kunde den stora mängd af sjöfogel, som
hvimlar i skärgården, gifva en rik inkomst, om man på ett förnuftigt
sätt vinnlade sig derom. Nu inskränker man sig nästan endast
till ett oförsvarligt plundrande af deras ägg. Uti fjellbygden är
tillgången på vildt, särdeles skogsfogel, ganska rik, och inbyggaren
är en dräglig jägare, men idkar föga sin konst. Några allmänna
anmärkningar öfver jagten och djurfänget härstädes äro i det
föregående afgifna. Inrättandet af ett jagtsällskap uti Bohuslän skulle
utan tvifvel i framtiden medföra väsentlig nytta [1].

Hvad angår anstalterna till odjurs utrotande, så har i länet
icke kunnat tillvägabringas någon gemensam förening. Isynnerhet
hafva skärgårdsboerne i allmänhet undandragit sig kostnaderne
för ändamålet, enär öarne svårligen äro åtkomliga för de mest
förödande rofdjuren, och då sådana der förmärkas, är det lätt
att genom skallgång derifrån befria sig. Likväl har den 15 April
1842 en mindre del af länets socknar tillförbundit sig att årligen
erlägga 25 öre för helt mantal och i förhållande dertill för
mindre hemmansdelar, till fond för en gemensam jagtkassa, från
hvilken som premier utbetalas för nedannämnde rofdjur, då de dödats
utom skallgång: fullväxt björn 12 rdr, björnunge 6 rdr, fullväxt
varg 9 rdr, vargunge 6 rdr, fullväxt lo 6 rdr, lounge 3 rdr,
räf 1 rdr. De öfriga orterne i länet rätta sig efter föreningen
af den 14 Dec. 1758, enligt hvilken af hvarje matlag, som i
hemmantal står, bör i det pastorat, der rofdjur fångas, för hvarje
björn eller björnunge erläggas 1 öre silfvermynt, för varg eller
vargunge, lo och mård 2/3 öre s. m., för räf eller räfunge 1/3
öre s. m. och för hvarje örn, hök, glada, korp och kråka eller
unge deraf 1/6 öre s. m.

Länet, som har gemensam öfverjägmästare med Elfsborgs
län, har för öfrigt blott en till jägeristaten hörande tjensteman,
nemligen en öfverjägare, med lön af 1,000 rdr.


[1] År 1865 stiftades ett dylikt, med ofvan antydda syfte, i Lysekil.        B.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 01:38:13 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aehbhob/1/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free