Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömstads stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för alla utländska varor; dook beviljades år 1776 en dylik för
franska viner. Rättigheten att utskeppa ved, erhölls heller icke.
I stället fick staden Dynekilen till lastageplats, samt efterskänktes
inqvarteringstolagen jemte några mindre besvär. 1770 erhöll den
100 daler silfvermynts källarfrihet, samt 5 år derefter rättighet
att tullfritt utföra färsk sill till Norge, deraf årliga qvantiteten
sedermera bestämdes till 6,000 tunnor.
En mera lycklig tid för 8trömstad begynte med innevarande
århundrade; isynnerhet rådde der en liflig rörelse de år, då
kriget emellan England och Danmark stod i låga. Större delen af
de varor, som ifrån Norge öfverfördes till Danmark och tvärtom,
gingo genom Strömstad. Detta gaf borgerskapet anledning att
förnya sina ansökningar om nederlagsfrihet, och det lyckades
verkligen att 1813 utverka sig en dylik för alla lofgifna danska och
norska varor. Följden af den sålunda uppkomna och gynnade
kommercen, blef en en ögonblicklig välmåga, hvilken mången trodde
skulle blifva varaktig, sedan staden på en gång blifvit upprättad
ur den af armod vållade maktlöshet, hvaruti den dittills befunnit
sig; men dessa förhoppningar kommo på skam. Kriget hade varit en
tillfällig orsak till den för Strömstad lyckliga konjunkturen; när
detta slöts, upphörde derföre äfven den sistnämnda. Dertill var
staden icke sjelf vållande, men den har på sitt samvete, att den
icke använde de kapitaler, som den så kallade «goda tiden»
inbragte, på sådana företag, som kunnat vidmakthålla rörelsen och
välmågan, äfven sedan de tillfälligtvis påtrugade näringstillfallena
gått förlorade, utan i det ställe lät dem ligga ofruktbara,
och efter hand förtärde dem, i fåfäng förväntan på den goda
tidens återkomst. Dessa företag hade egentligast bort gå ut
på att förvandla Strömstad till en manufakturstad. 8åsom
sådan skulle den utan tvifvel snart uppblomstra, men såsom
egentlig handelsstad kan detta samhälle aldrig äga bestånd. På de
sistförflutna 25 åren har det oupphörligt gått tillbaka. Den år
1822 [1] på försök medgifna nederlagsfrihet för alla till införsel
lofgifna varor, som till staden infördes från utrikes ort med egna
fartyg, dock med den inskränkning, att de skola förtullas om de
ej inom år äro disponerade, har ej kunnat upplifva den aftynande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
