Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm, det gick således ännu cn stark sjö och
dessa långa vågor efter stormen äro nästan värre
än stormen sjelf; — också fanns ej en frisk
mcn-niska bland passagerarne, utom jag, och Rosa
hade visst kunnat vara det älven 0111 hon legat
stilla, men i sin godhet cederade hon sin säng åt
Sophic Björkenheim med sin pojke, öfver hvilka
en vattenkaraffin hade stjelpt ner och gjort deras
läger obegagneligt. De lade sig då i Rosas säng,
som var under min, och deras rysliga jemmer
gjorde mig så hjertängslig, att när det dagades
gick jag min väg, upp på däck och tog Rosa med
mig, som blef bättre så snart hon slapp hela den
jeremiaden der nere. —
Vi trodde att Anna och Matliilda Björkenheim
skulle ge upp andan, ty maken till sjösjuka har
jag ej sett. —
Vår sejour i Äbo, var liksom alla Äbosejourer
— ofantlig! —
Vi fingo beriitta våra mandatcr både för kända
och okända, så munnarna kunde gå ur led och
tills vi blefvo alldeles oppledsna.
Tre dagar derpå kl. 5 på eftermiddagen, rullade
vår vagn pilsnabb utför Sesta stora backen; det
kära, välbekanta gula huset vid Kivijärvis blå,
sagta sqvalpandc kristallklara bölja, skymtade
mellan träden och minuten derpå skallade detta:
Välkomna barn, välkomna syskon! » som i hela
vida verlden ej utgår sålunda ur några
mennisko-läppar, och ingenstädes heller klingar så kärt!! —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
