Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De olika lantarbetargrupperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan 20—30 tusen kronor, då tog jag min Matts ur den
agrikulturella filantropiens högre skola!
Därmed är egnahems-rörelsen utdömd som de fattigas
hjälpare. Det fordras större tag, om vi skola bereda
värdig plats åt flera hundra tusen familjer ute på landet. Det
är icke nog med att luta in backar och bergkullar till
småbruk om 5—10 tunnland. Det gäller kamp mot de stora
domänernas ägare. Det är det, vi skola tala om framförallt.
Huru även de som från födelsen icke varit egentliga
proletärer, drivas till staden eller sjunka ned i slaveri, därom vittnar
följande insändare i ”Stockholms-Tidningen” den 30 mars
1918: ”Det av eder vidrörda missförhållandet är mycket
sorgligt, men tyvärr tämligen allmänt. Det är emellertid ej
alltid äldste brodern, som blir envåldshärskare på
fädernegården, utan ibland är det någon av de yngre, som tränger
ut de övriga ur det gemensamma hemmet. Köpes ej gården,
skall den arrenderas till lågt pris, men något verkligt arrende
erlägges sällan. Då de övriga syskonen ej ha något kapital
att köpa egen jord för, måste de söka sin utkomst bäst de
kunna, om de ej vilja gå som drängar och pigor åt sin
bror och hans myndiga hustru. Med sorg och smärta vända
de oftast till städerna, längtande ständigt åter till jordbruket,
där de bäst kände sig hemma. Här är verkligen en fråga,
som borde tagas upp på allvar, att alla vid jordbruket
uppfödda och som ha lust för arbetet, bleve i tillfälle att skaffa
sig egen torva. Det är en stor förlust för landet, att
bondebarnen och alla vid jordbruk vana ej kunna stanna vid den
näring, där de bäst passa. Alltså: bered alla, som det önska,
möjlighet till eget jordbruk, beder en i str.d bosatt —
Bondson”
Om en bondson klagar på detta sätt, hur skola då de
från vaggan till graven förtryckta, utsugna och slagna tolka
vad som ruvar i deras hjärtan? Ack, det skall nog komma
en dag till sist, när vedergällning för alla oförrätter
krä-ves ut.
Om en bonddräng är trogen i sin tjänst och lever
sparsamt, icke unnande sig ens att tugga tobak, och pigan
dessutom fört ett lika inskränkt liv, kunna de båda omsider efter
många och långa års hundslit gifta sig, bliva statare och få
många barn. Längre kunna de icke komma i livet och mer
kunna de icke föi bättra sin ställning.
Stat, det är stat. Många nöja sig därmed och dö en
dag — — Utan sorg. De äro glada att få dö. Men de flesta
begiva sig av till staden. Drängen blir kanske ölutkörare och
pigan tvättar lika gärna tomflaskor som bondens flottiga
tallrikar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
