Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De olika lantarbetargrupperna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är detta jag velat åsyfta med rubiiken framgång och
förbättring. En av de starkaste drivkrafterna i livet är icke
att komma- sig fram på andras bekostnad, röva till sig
iör-mögenheter, få makt och myndighet, utan är det behovet av
att se resultat av ens arbete bli bättre och bäJre. En
hantverkare kan glädja sig åt sina alster, t. o m. en
telefonarbetare kan kanna en viss njutning över att se en stad som
resultat av hans arbete insnärjas i ett allt tätare trådnät.
Men bonddrängen, som aldrig kan förbättra sin ställning och
aldrig ser annat resultat av sin gödselspridning eller sin
eviga plöjning än att människorna slåss om de frukter jorden
giver, — \41ken glädje skall han känna?
I staden äro de gifta kvinnorna i vanliga fall icke
nödsakade att arbeta utomhus och ofta t. o. m. föga inomhus. De
”joxa” samman lite till måltiderna. Resten av dagarna ränna
de omkring och skvallra eller stå och hänga i
mjölkmagasinet. De rika kvinnorna sitta naturligtvis hellre i fåtöljerna
på ”Nordiska Kompaniet”. På landet är kvinnan däremot
en verklig trälinna. H F- Spak påminner om en ofta
förekommande annons: ”En statdräng, va‘s hustru är villig
biträda vid mjölkning, får plats etc.” Spak menar, att
annonsen borde i stället lyda sålunda: ”En statdräng, vars hustru
är vilflg att vanvårda sitt hem, och till underpris släpa ut sig
i förtid, får plats etc."
Kvinnorna utnyttjas vid jordbruket verkligen mer
avskyvärt och hänsynlöst än inom något annat område. Här vill
jag citera en väns ord, nämligen Q. H-son Holmberg:
”Kvinnan har av ålder varit van att få göra en mängd av
jordbrukets tyngsta arbeten. Ehuru en kvinnas styrka och ledighet
att arbeta av 1700-talets agrarekonomiska författare beräknas
förhålla sig till mannens som 3 till 4, så fick hon icke dess
mindre (enligt Runeberg) ”stå ensam vid plogen” och ”följa
karlen vid sidan i de tyngsta arbeten”. Allt fortfarande kan
man se henne utföra för kvinnnan föga passande arbeten,
såsom t. ex. att sprida gödsel på åkern eller stå med
kjolarna i dyngan i gödselstaden och lasta gödselvagnen. För
hindrandet av dylika arbeten kräver nu visserligen icke
lagstiftningens ingripande, men den allmänna uppfattningen av
kvinnoarbete bör humaniseras”.
Detta skrev Holmberg visserligen för mer än sexton år
sedan, men än i dag är förhållandet oförändrat. Hårdast är
det kvinnliga ackordsarbetet vid de stora godsen å
sockerbets- och potatisfälten. Kvinnorna bli råa, likgiltiga för det
kvinnligt goda och fördärvade av att sammanföras med
karlar, som samma arbete gjort lika råa. De fly därför från
jorden till staden — — friheten, lättjan ooti det bekväma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
