Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantarbetarens kamp för tillvaron (En översikt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade studerat en del av det skånska jordbrukets historia
och särskilt satt sig in i hur adelsgodsen, uppkommit. Han
påvisade genom utdrag ur jordeböckerna, att adelsherrarna
icke hade någon äganderätt till den jord, de piriade.
Tullberg påpekade detta i skrivelser till kungl. maj:t, varigenom
han försökte verka för böndernas befrielse. Även i den store
gudens namn inlämnade Tullberg sina och bönderna? krav till
domstolarna.
Men då varken kungen, gud eller rättvisan togo någon
notis om klagoskrifterna förklarade Tullberg i en skrivelse
till konungen att det skulle tagas till handkraft. Och så
skedde. Tullberg organiserade en strejk. Proletärerna vägrade
att arbeta på herrgårdarna, och gingo anfallsvis till väga.
Godsägarna flydde från sina slott och hela landet greps av
förskräckelse, och man ropade på militär till de strejkandes
underkuvande, ty "det var ett frö av kommunismen, som ville
växa upp och förstöra helgden av äganderätt och bestående
lag".
Reaktionens hänsynslösaste försvarare vid denna tid var
det ”frisinnade” lantmannapartiets chef, liberalen Arvid
Fredriksson Posse. Året före revolten hade denne Posse rest
omkring bland sina underlydande och förmått dem, under hot
om vräkning, att rösta på sig till riksdagsman. Det fanns
vackra paragrafer i arrendekontrakten, som i tydliga ordalag
uttryckte jordägarens rättigheter. Bl. a. hade ägaren rätt
”att när han finner åbon mot kontraktet brutit eller brustit,
honom uppsäga till avflyttning, skolande åbon sedan
uppsägning bevisligen skett, ovillkorligen vara förbunden att utan
tillgodonjuten fardag hemmanet avträda vid äventyr att han
annars utan h.nder av räi egäng kan handräckningsvis
därifrån vräkas". Sådana dokument härstamma från senare
hälften av det nittonde århundradet — i ”du gamla, du fria”!
Nu när lantarbetarna börjat röra på sig, for Posse
omkring bland sina fattiga slavar och höll fruktansvärda
strafftal: ”Ären I uppstudsige och morsken eder, väntas eder
straffarbete och fästning, som står oss till buds för att lära
bönder veta hut. Men om I snällt och beskedligt bedjen edra
herrar om förlåtelse och kyssen dem på handen, skolen I
kanske få nåd och slippa agan”. Dessa makthögfärdens överord
följdes även av handling. Posse tog nämligen bort dörrar
och fönster ur de fattigas kåkar, kastade ut familjerna och
förklarade männen fredlösa. Men ofta när vräkningskarlarna
kommo, möttes de av ett hårdnackat motstånd och måste
draga sig tillbaka.
Det som emellertid fattades denna rörelse och en del
följande strider var att det icke fanns någon planmässig orga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
