Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lantarbetarens kamp för tillvaron (En översikt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nisation arbetarna emellan. De spontana revolterna lärde
förvisso förtryckarna inse, var gränden går för mänsklig
utsugning, men till någon bestående förbättring av de
underly-dandes ställning ledde de knappast. Likväl skola vi särskilt
observera en sak: man var på den tiden mer målmedveten än
man visat sig senare. Man kämpade därnere i Skåne för mer
än 50 år sedan för äganderättens störtande. Det har man
sedan icke vågat.
När ”Skånska Lantarbetarförbundet” år 1904 ansåg sig
nog rustat och starkt, gick det till aktion och framställde sina
löneanspråk. Daglönarna fordrade mellan 1: 50 och 2 kronor
om dagen. Statarna fordrade en lön av 600 kronor, däri
värdet av bostad, ved och andra naturaprodukter inräknats.
Det hette ju i "Förbundets program” att dess ändamål är:
”4) att reglera lönen så att den motsvarar vad rättvisa
och naturliga levnadsbehov kräva”.
Emellertid hade de skånska godsägarna en annan
uppfattning än arbetarna om vad som ”rättvisa och naturliga
levnadsbehov Kräva”, varför det icke behagade dem att bevilja
de framställda lönekraven. Härigenom uppstodo de bekanta
lantarbetarstrejkcrna 1904—1905. Särskilt het blev striden
vid Marsvinsholm (gods nära Ystad). Här gingo
djurskötarna och mjölkerskorna med i srejken, vilket gav dé
samhällsbevarande (= de rätta samhälls förstörarna) anledning till att
genast skrika om djurp ägeri.
H. F. Spak angiver i målande ordalag rätta värdet av de
djurvänliga arbetsköparnas befängda indignation över
”djurplågeriet”. S skriver: ”Detta slags resonemang skulle vara
uteslutande ynkligt och löjligt, om det icke i sin illsluga
brutalitet på samma gång klart och tydligt uppenbarade vad
andas barn de arbetsgivare äro med vi’ka lantarbetarna ofta
ha att göra. Ja, i sanning, nog äro de djurvänner, dessa
högförnäma herrar och damer, i den meningen, att de oän ligt
mycket mer värda sig om s.na djur än si t folk. Inga husdjur
ha det så uselt som många statkarlcfamiljer. Jämför stallens
och ladugårdarnas inredning med statkojornas; stallbordens
rikliga havre och hö med statkariarnas ”saltdopp”; hästarnas
rika mundering och tjocka täcken med statkarlsbarnens och
hustrurnas haVnakenhet! Och när så arbetaren i sin
förtvivlan griper till den sista nödutvägen att genom egen svält
försöka en strejk (ty en strejk. I herrar arbetsgivare, betyder
för arbetaren nödf) ja, då skriker man ut honom runt land och
rike såsom — djurplågare! Aldrig har den modärna
djur-skyddsidiotin funnit en krassare illustration än denna. För
•diurens skull skola mänskliga varelser hopplöst framhärda i
slaveri och elände!!” Ja, så är det, och när jag år 1914 skrev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
