Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betodlare-, kontroll- och avelsföreningar av olika slag m. fl.
Men ännu har jordbruket i Sverge icke på långt när nått
den nivå, därifrån det först kan börja utveckla sin verkliga
och sanna skönhet, den skönhet som ensam gör det för en
ädlare människa hänförande att dväljas vid jordbruket och
dess arbete. Dit når jordbruket aldrig, förr än det arbetande
folkets krafter få ett annat spelrum, än de nu ha i
profitjak-tensteais vanstyrda, vanordnade och vanskötta samhälle, i
vilket människorna slåss och mörda varandra blott därför
att det är knappt om livsmedel, medan jorden ändock kan
alstra många gånger mer än den gör. Peter Krapotkin skrev
redan för femtio år sedan i ”Kampen för brödet”:
”Man kan icke längre säga, hur liten yta det behövs
för att giva en familj allt, som kan skördas av jorden — till
nödtorvt och till lyx — genom att bruka den efter rationell
metod. Omfånget kryper ihop för varje dag. Och man
frågar, hur många personer som lätt kunna leva på en
kvadratmil utan att införa jordbruksprodukter utifrån, skulle det bli
svårt att svata. Antalet stiger i proportion med jordbrukets
framsteg. För tio år sedan kunde man redan påstå, att en
befolkning på hundra millioner kunde leva på den franska
jordens produkter utan att införa något. Men när man i
våra dagar ser de nyligen gjorda framstegen både i
Frankrike och England och när man tar de nya utsikter i
betraktande, som öppna sig för oss, skola vi se, att genom att
bruka jorden, som man redan brukar den på åtskilliga ställen
till och med på mager sandjord, skulle hundra millioner
inbyggare på femtio millioner hektar fransk jord ännu vara
litet i förhållande till vad jorden skulle kunna föda. Ju mera
människan lär sig fordra av jorden, dess mer växer
befolkningen”.
Det Krapotkin här säger om Frankrike och England, har
för länge sedan visat sig vara tillämpligt även i Sverge. Det
har åtminstone P. J. Rösiö och en hel rad småbrukare
ådagalagt med sina välskötta småbruk.
Av P J. Rösiös skrift ”Småbruket på Hagaby”, en
enastående skrift, som jag icke nog ofta kan rekommendera för
intresserade, få vi veta, att på sex tunnlands kvarts- och
glimmersand födas (1911) tio kreatursenheter (— 10 vuxna
kreatur), frånsett, dels att jorden även lämnat mycket
kraftfoder eller brödsäd, dels att även någon gröngödsling (—
nedplöjning av skörd) förekommit och dels att någon av
foderprodukterna såsom potatis, kål- och morötter sålts.
Skörden år 1911 utgjorde: råg 970, korn 1,100, havre
1,000, halm 4,600 kg., hö (inberäknat grönfoder, motsva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
