Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 2. En hemlighet, som döden tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andra Kapitlet.
En hemlighet, som döden tog.
ramför direktören för **** ska länsfängelset stod anstaltens
läkare. Det låg ett sorgset allvar på den höga pannan.
Han har också nyss lemnat sin rapport:
»Nummer 27 ligger för döden».
»Såå, verkligen?»
Direktörens röst lät tämligen kall och likgiltig. Sådana
budskap hade han vant sig vid under sin långa tjänstetid.
»Fången önskar så gärna få säga sin dotter ett sista
farväl», tillade doktorn. »Denna önskan tycks vara det enda,
som ännu håller hans lifsgnista uppe».
Efter att hafva gått några slag fram och tillbaka i
rummet med händerna på ryggen utbrast direktören, vändande
sig till doktorn:
»Är det verkligen så dåligt stäldt med nummer 27? Eljes
vore det icke första gången, som en marodör . . .
»Omöjligt. Karlen ligger så godt som i dödsryckningarne.
Hans bön att få se sin dotter än en gång var så hjärtslitande . . .»
Förvånad stirrade direktören på doktorn. Ja, tänkte han,
<Jet måtte verkligen ha varit en jämmerlig bön, hvilken kunnat
röra denne man, som dagligen ser eländet rundt omkring oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
