Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 1. Ett arf på villospår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— g —
Detta var också Barks fullkomliga allvar.
»Då har jag den äran.»
»Stopp, säg ett annat pris, det är ju vansinne.»
»Nej, herr konsul, det är omöjligt. Den, som har
fördelen på sin sida, är en dåre, om han släpper den från sig.
Men jag skall gifva eder fjorton dagars betänketid. Ett par
dagar förr eller senare gör mig ingenting. Och förresten har
jag litet mer här i Sverige att bestyra.»
Med en djup bugning aflägsnade sig advokaten.
Konsuln tog några steg framåt, liksom ville han följa efter
honom, men stannade hastigt.
»Låt honom gå. Vi skola nog se, hvem som blir segrare,
han eller jag», mumlade konsuln och fortsatte:
»Förbannade historier! Skall jag då aldrig få någon ro
för dessa sakramenskade spöken. Knappt har man fått det
ena till de saliga jagtmarkerna, förr än det andra dyker upp.
Om jag bara kunnat misstänka Hallbach för något dylikt t
Men handlingarne skall jag ha, antingen med list eller våld.
Det är mig omöjligt att betala den der uslingen kontant 500,000.
Först handlingarne — se’n kunna vi tala om ersättning.»
Dyster i hågen ringde han med bordsklockan.
»Säg till min son, att jag önskar tala vid honom», röt
han till den inträdande tjänaren.
Något förlägen frågade denne:
»Önskar herr konsuln tala vid unge herr Alfred eller ....
»Oskar. Dumsnut!»
Tjänaren gick.
»Som om jag nån’sin skulle kunna resonera med Alfred,
ha!» mumlade fadern.
Strax derpå kom Oskar Bark in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
