Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - 2. En hemlighet, som döden tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
~ i3 — ’
I dag är ju hvilodag, hvad kan vakterskan vilja? Skall
jag straffas? Ack, Herre Gud, låt mig åtminstone slippa
komma tillbaka ned i den der mörka, fuktiga cellen, der de
svidande ögonen ej se annat än en förskräcklig natt, der de
famlande händerna blott få tag i iskalla, fuktiga murar, utför
hvilka vattnet rinner i floder.
Instinktmässigt hukade n:r 16 ned sig för den inträdande
vakterskan som en hund, rädd för en spark. Vakterskan sade
inte ett ord, hon endast såg på fången. Men det låg ej nu
den vanliga skärpan eller ens föraktet i blicken, det var något
annat, något af medömkan, ja nästan af vänlighet i densamma.
Fången började åter fatta mod.
Slutligen bröt fru Borg tystnaden med ett:
»Ni skall följa med mig!»
•»Följa med?» frågade n:r 16, och åter kom denna ängslan
öfver henne. Var det kanske ändå icke straff utan något
arbete, som väntade? »Ja, jag kommer», tillade hon högt och
reste sig.
»Jag skall strax säga er, hvart ni skall taga vägen»,
till-lade vakterskan rakt pä sak. »Ni skall gå öfver till den
manliga afdelningen».
N:r 16 gör en åtbörd af förvåning.
»Det är någon, som vill tala vid Er der, någon, som
sitter der» —
Den unga flickan for ihop, darrande som ett asplöf. Allt
sällsammare föreföll henne vakterskans uppförande.
»Någon tala -— vid mig?«
»Ja, det är n:r 27, han ligger för döden».
Nu var det slut. Med bägge händerna tryckta mot bröstet
nästan föll den arma kvinnan mot väggen. »Tjugusju», det var
ju hennes fader!
»Skynda på nu, vi ha ingen tid att förlora!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
